Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekernas och Romarnes teater - I. Grekernas tragödie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 till 90 olika skådespel, af hvilka dock endast 7
finnes kvar för att inför eftervärlden bära vittne om hans
snille. Han gjorde epok i dramatikens historia, först
genom att öka skådespelarnes antal, sedan genom
införande af trilogien i sina kompositioner och slutligen
genom utvecklingen af sceneri och kostymering.
Vi hafva redan förut talat om den betydelse för
dramats utveckling, som den andre skådespelarens
införande innebar ; låtom oss nu undersöka värdet af hans
öfriga uppfinningar.
Aischylos’ trilogiska komposition bestod däruti, att
han utförde ämnet för en dramatisk handling i tre
af-delningar, hvilka bildade hvar för sig formligen skilda
skådespel. I yttre hänseende voro nämligen dessa tre
skådespel fullkomligt olika sceniska skapelser, med
början, inveckling och upplösning; men i inre afseende
utgjorde de likväl blott ett helt, därigenom att det
första och andra styckets upplösning endast genom
handlingens slutresultat i det tredje dramat, fick sin
tillfredsställande förklaring.
Bland de sju af hans stycken, som ännu finnas kvar,
äro tre som höra tillsammans och sålunda utgöra en
trilogi. Dessa tre äro: Agamemnon, Choéphorerna
samt Eumeniderna, och såsom utgörande ett helt,
eller en trilogi, betecknas dessa trenne skådespel med
den gemensamma benämningen: Orestien.
Handlingen i denna trilogi rör sig omkring Agamemnons
mördande genom hans gemål Klytemnestra, efter hans
hemkomst från Trojas belägring; om Orestes’ hämd å sin
faders, Agamemnons vägnar, genom mord på sin
äk-tenskapsbrytande moder och på hennes älskare
Aegis-thos; samt slutligen om Orestes befrielse från
Erinnyer-nas förföljelser och hans slutliga försoning genom
Areo-pagens (gudarådets) mellankomst.
Den världsåskådning, som ligger till grund för
styckets idé, är den som grundar sig på Zevsreligionen
i motsats till den titaniska urtron. Titanvärldens tanke
är att Orestes kränkt blodsbandets heliga lag genom
att mörda sin moder, hvars brott var mindre gräsligt
därför att Agamemnon ju hvarken var hennes fader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
