Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekernas och Romarnes teater - I. Grekernas tragödie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämmande för handlingens gång, nu endast blef
beledsagande. Då det antika dramat aldrig försiggick
annorstädes än på en öppen plats, där hela folket kunde
vara dess vittnen, så blef nu choren ett sådant vittne,
hvars omdöme om det skedda fortplantade sig till och
ledde åskådarnes; den blef, så att säga, åskådarnes
samvete, den förmedlande länken mellan dramaturgen och
hans auditorium.
Trots antagandet af en tredje skådespelare, kunde
man likväl icke förebygga att ju hvar och en af dessa
tre måste i dramat öfvertaga flera roller. Därvid
utvecklade sig en viss häfd, så att en särskild klass af
roller öfverläts åt en och samma af de tre, och mellnir
skådespelarne blef således en sorts rangordning faststäld,
eller åtminstone antyddes en sådan genom de
benämningar man tilläde dem. Så kallades en af dem
protagonist eller förste skådespelare, den andre
devtera-gonist och den tredje tritagonist. Den förste
öfver-tog alltid hufvudrollen, samt berättarens, sändebudets
andel i dramat; den andre hade att utföra de
karakte-rer, som uppehöllo konflikten med hufvudpersonen, och
den tredje fick på sin del de mindre betydande rollerna.
Kanske kan man häri spåra de första stegen till
rollmonopolets införande, ett monopol som, till skada för
konsten, fortfarit långt efter sedan det antika dramats
förutsättningar därför helt och hållet bortfallit.
Sophocles vidtog ännu en förändring i dramats
teknik genom att frångå sin företrädares sätt, att i
trilogier utföra ett dramatiskt ämne. Hvarje hans drama
är ett för sig afslutadt helt och behöfver ingen
sammanställning med tvenne andra stycken, för att till fullo
kunna förstås och uppfattas. Var nu detta ett framsteg
eller en återgång? Svaret måste ju blifva att det var
ett framsteg och att det betingades af dramats
förändring ifrån det öfvermenskliga i handlingen och
karaktärerna, till det rent -menskliga, där själfbestämmelserätt
och fri vilja äfven hafva sitt ord med i laget.
Men i afseende på ämne höra äfven flera af
Sophocles’ stycken tillsammans. Så är fallet med
Antigone, Konung Oedipos och Oedipos i Kolonos,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
