Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekernas och Romarnes teater - I. Grekernas tragödie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
darne af hans skådespel skulle i de på scenen
uppträdande figurerna känna igen sig själfva, sina egna tycken,
känslor och föreställningar, sina egna dygder och
förvillelser; han ville väcka medlidande, och det lyckades
honom äfven i fullt mått. Hos honom finner man de
första spåren af intrig och mensklig tillställning,
såsom inverkande på handlingens gång och upplösning.
Det var därför som ARISTOFANES och flera till honom,
hvilka strängt höllo fast vid skådespelens egenskap af
Dionysiska festspel, kunde beskylla honom för
gudlöshet och nyhetsmakeri.
Men denna hans benägenhet för ett inveckladt
intrigspel, hade det ledsamma med sig, att han mången
gång lät sina hjältar så trassla in sig, att mot slutet
någon gudomlighet måste komma och göra slag i saken,
på det att det hela skulle få något tillfyllestgörande
slut. Vid dessa gudomligheters inträde begagnade sig
Euripides af den redan förut uppfunna Mechaneeller
en maskinapparat, med hvilken guden eller väsendet
från skyn infördes på scenens öfre våning, för att
därifrån med ett maktspråk lösa den invecklade knuten.
Från denna dramatiska osed hos Euripides har det
latinska uttrycket: »Deus ex machina» (en gud från
maskinen) kommit, såsom betecknande en opåräknad
hjälp i sista ögonblicket. Vårt gamla svenska ordstäf:
»Han kom som från höjden» torde äfven hafva samma
ursprung.
En annan nyhet, som Euripides äfven införde på
scenen, var den berättande eller förberedande prologen.
Den nödvändiggjordes därigenom att han merändels i
ett och samma stycke sammanförde flera handlingar,
och han behöfde därför i dramats början någon som
påvisade eller ville påvisa dessas inbördes sammanhang.
Allt detta var nyheter, som för anhängarne af den gamla
världsåskådningen, sådan den framstod i hans
föregångares arbeten, gjorde honom till en nyfrestare utan
religion och utan vördnad för den ännu herskande
kulten, och det var dirför som Aristofanes hade mod att
på hans dödsdag i sin komödie, Grodorna, håna och
förlöjliga honom på det grymmaste sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
