Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekernas och Romarnes teater - II. Grekernas komödie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skådespelare och chor. Bland doriska komödiförfattare
nämnas PHORMIS och Epicharmos.
Men oberoende af denna diktning utvecklade sig i
Athen en fristående komödie, som skilde sig från den
doriska däruti, att medan denna alltid höll sig med sina
skildringar inom det enskilda lifvets gränser, så rörde
sig den förra däremot helt och hållet i det allmänna,
det offentliga.
Den attiska komödien framstälde i sin utbildade form
verkliga personligheter i staten och gjorde dem till
föremål för det bittraste skämt och det obarmhertigaste
gyckel. Ingen, hur högt eller lågt han än stod, var
fritagen från denna komödernas domsrätt. Som den
attiska komödiens tidigare bearbetare och skalder nämnas
KRATINOS och EUPOLIS, föregångare till den rikt
begåf-vade, men efter vårt begrepp i högsta grad hänsynslöse
komöd, som skulle lyfta den grekiska komödien till en
höjd af blomstring och utveckling, hvilken stälde den
i jämnbredd med tragödien och gjorde den till en
fruktad makt i den demokratiska staten.
Denne komöd-var ARISTOFANES, hvilken föddes i
Athen 444 före Kristus och dog därstädes omkring år
388. Hans första stycke uppfördes redan 427, men han
var då så ung att han icke vågade uppträda såsom
författare och själf leda inöfningen af sitt verk, utan lät i
stället någon eller några af sina vänner uppföra det som
deras. Första gången han under eget namn uppträdde
var 424, således vid endast 20 års ålder, och då med
den ännu bibehållna komödien Riddarne. Hans sista
arbete, Plutos, uppfördes 388, kort före hans död.
Lägger man vår egen tids åskådningssätt till
måttstock för hvad som i äfven den mest uppsluppna
ko-mödi kan sägas eller göras, sä är den attiska komödien,
sådan den utgick ur Aristofanes’ hufvud och händer,
helt och hållet otänkbar och omöjlig för en offentlig
framställning. Men så var det, lyckligtvis för honom,
icke i det gamla Athen. Statens mest namnkunnige och
framstående män, staten själf och hela folket fick af
honom de mustigaste och bittrast svidande slängar som
väl någon skald utdelat; men så frigjordt var det ateni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
