Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Den spanska teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flera sekler genom beröringen med morerna fått på sig
inplantade orientens brinnande poetiska uppfattning och
slösande bildrikedom, och när sedermera den katolska
kultens ofördragsamhet förde till utrotningskriget och
saracenernas fördrifvande, så uppstod ur detta raskrig,
med dess vexlande hjältedater, ett nationalepos, hvars
storhet intet annat folk kan uppvisa ett motstycke till.
Hvad Spanien förlorade i nationelt och politiskt
hänseende, det återvann det i poetiskt. Och hvad mera var:
när detta epos öfvergick till drama, så blef denna
poetiska vinst hela folkets tillhörighet, då en återgång till
det antika dramat endast skulle blifvit den lärda
världens vinst och säkerligen aldrig kunnat nedtränga till
folket.
Cervantes förebrådde Lope de Vega, att han
icke begagnade sig af de ädlare, klassiska formern^ för
sitt drama, och Lope svarade honom, att han mer än
väl kände dem; men att han valt sin friare form
därför »att han skref om folket för folket».
Den spanska teatern har att uppvisa en fast
otrolig mängd teaterstycken af alla slag, både allvarliga
och lustiga. Den känner egentligen icke åtskilnad
mellan tragödi och komödi; men den särdelar likväl de
olika slagen, allt efter ämnena, noga från hvarandra.
Den spanska dramatiken leder sitt ursprung från de
andliga mysterierna, till hvilka sedermera skildringar ur
lifvet anknöto sig. Därför åtskiljas också de spanska
skådespelen i andliga och världsliga: »Comedias
divinas y humanas».
De andliga skådespelen indelades uti:
1. Vidas de Santos, hvilka behandla enskilda
helgons lif och handlingar, uppfriskade med från
hvar-dagslifvet hemtade, ofta ganska muntrande episoder;
ty för att kunna blifva helgon, måste man först hafva
verkat med och deltagit i det brusande menniskolifvet.
2. Anton mcramevtalez, eller skådespel till de
heliga sakramentens ära, hvilka uppfördes vid Kristi
lekamens fest, och således stodo närmast de
ursprungliga mysterierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
