Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
factotum, han tänker höja hela teatern ur dess gamla
spär och börja en alldeles ny epok!»
Det är i allmänhet alltid ett godt tecken för en
nybörjare, när de gamle mästarne inom konsten rikta
sådana anfall emot honom. Det bevisar att han är
fruktad — det vill säga, att han duger till något. En
af tidens lärda kritici, Thomas Nash, säger
samtidigt om Shakspeare: »Jag skulle skatta hans talang bra
mycket högre, om jag icke visste att han skrifver
skådespel endast för att kunna lefva! Hans skådespel hafva
mera skadat än gagnat hans ära!»
Ty — till lycka för vår dramatiska konst, —
Shakspeare stannade ej vid sonnetterna och de episka
dikterna — han skref slutligen endast dramer, för att
kunna lefva! Och om också icke den lärda kritikens
bifall därigenom kom honom till del, så uppnådde han
i stället ett annat och högre mål. Ty det är genom
sina skådespel som han ännu lefver och skall lefva,
så länge världen står, och genom honom lefver också
det lilla man vet om hans motståndare och domare.
Shakspeares själfständiga dramatiska
skaparverksam-het synes hafva börjat omkring 1589 eller 90. Den
stegrades redan i början af 90-talet, och i synnerhet
vid gränsskilnaden mellan de bägge seklen, till en i
sanning förvånande produktivitet. Mellan 1589 och 1613,
det vill säga på 24 år, skapade han 36 dramatiska
arbeten, af hvilka endast 4 kunna kallas efterbildningar
af äldre stycken.
Under det första årtiondet skref han nästan alla
de erotiska styckena: Kärt besvär förgäfves 1591;
Mid-sommarnattsdrömmen 1594; Så tuktas en argbigga och
Romeo och Julia 1596; Köpmannen från Venedig 1597,
och Slutet godt, allting godt 1598; sedan blifva de
historiska dramerna de öfvervägande och slutligen komma
de stora sorgespelen, uppblandade med de mest
fantasirika och muntra lustspel, som någon dramatisk literatur
kan uppvisa.
William Shakspeare lefde lyckligtvis i en tidsålder
och bland ett folk, hos hvilket konsten icke allenast
sökte, utan äfven fann bröd. Hans välstånd tilltog från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
