Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Engelska skådespelare.
n
MlSS Bellamy, den vackra irländskan, som
Garrick skaffade till London, för att spela Julia, hade sedan
många och omvexlande öden, hvilka kunna vara
lärorika att dröja vid.
Vid hennes namn knyter sig en af vändpunkterna
i Englands teaterhistoria. Det var nämligen brukligt
ända från Shakspeares tid, att den högre aristokratiens
manliga medlemmar samt hofvets kavaljerer hade plats
uppe på scenen, där de sutto på stolar vid avantscenerna.
Stolarne hade visserligen kommit bort; men i stället
hade de fina herrarne stannat i kulisserna, och mycket
oskick hade sitt ursprurfg från denna dumma och
olämpliga vana.
Andra gången miss Bellamy uppträdde på teatern
i Dublin, för hvilken Sh er idan var direktör, passade
en af dessa herrar, troligen något drucken, på då den
unga skådespelerskan passerade förbi honom nere vid
avantscenen, att för öppen ridå kyssa henne på halsen,
hvarvid hon ögonblickligen vände sig om och betalade
hans djärfhet med en duktig örfil. Denna hennes
dristiga själfhämd emottogs med en skallande bifallssalva
från publiken, och efter aktens slut tvangs den unge
herrn af vicekonungens adjutant, major Macartney, att
göra skådespelerskan och publiken offentlig ursäkt.
Någon tid därefter utkom ett reglemente, som
förbjöd alla främmande personers närvaro på scenen, och
därigenom gjordes mera för den engelska teaterns höjande,
än någonsin förut.
Det var en tid, då miss Bellamy åkte efter sex
hästars spann och vältade sig i guld, uppburen som hon
var, lika mycket för sin talang, som för sin skönhet.
Men hon kunde icke spara, hon var lika god som hon
var lättsinnig, och en dag, sedan åldern kommit och
alla hennes beundrare flytt sin kos med ungdomen, stod
den förr så beundrade och uppburna skådespelerskan
utfattig och förtviflad nere vid Themsen, färdig att
genom ett själfmord göra slut på sitt lif. Hon räddades
därifrån utaf en som var fattigare än hon själf, en
stackars moder, som hade kommit dit i afsikt att dränka
sig själf och sitt barn, och åt hvilken hon gaf sitt sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
