Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den franska skådeplatsen ett med sällspord virtuositet
användt uttrycksmedel, som en lång tid beherskade
alla scener i Europa.
Denna, den förklassiska tiden i Frankrike, utmärker
sig för en rik produktion af skådespel utaf alla slag.
Bland författarenamn torde här endast anföras Grévin,
Garnier, Corneilles föregångare, Bars, Alexandre
Hardy, hvilken senare påstås hafva författat flera
hundrade olika skådeäpel och komedier, samt PlERRE DE
Larivey, hvars komedier anses hafva haft en ej ringa
inverkan på Moliéres första utveckling till Frankrikes
förnämste dramaturg.
2. Den franska tragedin.
Corneille. Racine. Voltaire. Hugo. (1629—1848.)
Det franska sorgespelets klassiska period tager
sin början med PlERRE CORNEILLE, hvilken föddes i
Rouen den 6 juni 1606, och lefde därstädes som
advokat till 1662, då han flyttade till Paris. Som dramatisk
författare uppträdde Corneille först med en följd af
komedier, af hvilka den första, Mehte, uppfördes 1629.
Han utmärkte sig i dessa framför sina föregångare
genom en mera sinnrikt invecklad intrig och framför allt
genom ett strängare aktgifvande på hvad anständighet
och god ton kräfde. Först genom bekantskapen med
den samtida spanska literaturen infördes han på det
område som bäst lämpade sig för hans stora
skalde-gåfvor och hans tysta, inåtvända, något tungsinta
väsende, nämligen sorgespelet.
Efter mönster af det spanska dramat skref han nu
1636 Lo Ci(h som med ens blef epokgörande för det
högre franska dramat, och som af publiken emottogs
med det mest stormande bifall, ett bifall som kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
