Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råkade i strid, ville han skilja dem åt och i det han
slog värjorna ur händerna på dem träffade den ena
hans fot, skar af en sena och gjorde honom halt för
hans öfriga lifstid. Moliére, som kort därefter gaf
honom La Fléches roll i »Den girige», lät
därHarpa-gon utropa: »Det retar mig alltid att se den där
halta kanaljen!» Som Béjart var en ryktbar och af
publiken högt uppburen skådespelare, så haltade man
snart också på alla landsortsteatrar, och detta icke
allenast i La Fléches roll, där de nyssnämda orden gjorde
det till en viss grad nödvändigt, utan också i alla andra
roller som Béjart spelat i Paris.
Guillaume Marcoureau, sieur DE Brécourt,
var en utmärkt aktör både i tragiska och komiska
roller. När han spelade Alain i »L’Ecole des Femmes»,
förtjusade han Ludvig XIV så att kungen helt högt
utropade: »Den karlen kan narra stenar att skratta!»
Beauval var en tämligen klen aktör, utom i en
roll Thomas Diaforius, som han lärer spelat utmärkt.
Efter Huberts död spelade han komiska käringar, något
som mycket nyttjades under äldre tider.
DuPARC hade gjort sig så populär i Gros-Renés
roll, att han för framtiden behöll namnet som sitt eget.
Philibert Gassaud, sieur DU Croisy, adelsman
från Beauce, var en af Palais-Royal-teaterns bästa aktörer.
Han var den förste som spelle Tartuffe och han spelade
den med utomordentlig framgång. Hans hustru lemnade
snart scenen, och var icke synnerligt framstående. Deras
dotter var däremot en god skådespelerska och gifte sig
med skådespelaren Paul POISSON, som blef stamfader
för den Poissonska dynastin.
L’Espy spelade Aristerna, resonnörerna i Moliéres
stycken, och skall som sådan hafva varit utmärkt.
Le NOIS, sieur DE LA THORILLIÉRE, adelsman
och kavalleriofficer, begärde och erhöll Ludvig XIV:s
tillåtelse att ingå som skådespelare vid Moliéres trupp.
Man säger att han spelade på ett utmärkt sätt
»konungar och händer». Han dog af sorg öfver sin dotters
giftermål med en utsväfvande adelsman, som enlcverat
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
