Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man bugade sig för henne enligt »style Louis XIV».
Friserade peruker, hvita handskar, strumpor och
högklackade skor hörde ocksä till den antika dräkten.
En dag tappar Orestes sin peruk just då han rasar
som värst. Pylades gör honom den största
vänskaps-tjenst han troligen någonsin bevisat honom; han tar
fatt i peruken och sätter den på vännens hufvud —
under det Orestes fortsätter sitt utrop till
hämdgudin-norna på följande sätt:
»För hvilken ämnen I de ormar kring er hjässa?»
En annan gång, då Camille vill fly för Horaces
vrede, fastnar hennes långa släp på en spik i teatergolfvet,
och hon faller omkull. Den rasande Horace hjälper henne
upp igen med sina glacéhandskade hjältehänder, därpå
går han några steg tillbaka, återtar sitt svärd och sitt
raseri och sätter sig i positur för att döda sin syster.
An ser man Gustaf Vasa utträda ur den fattiga
dalakojan, klädd i blå sammet med hermelin; än är det
Caesar som inträder på Forum klädd i guldbrokad; än
Ulysses, som pudrad och nyfriserad uppträder från sitt
skeppsbrott, direkte ur hafvet. Lekain gjorde slut på
denna modegalenskap och på ännu ett missbruk. Han
körde ut hofherrarne från scenen, där de trängdes med
aktörerna. Man visste ibland icke, när en ung herre
kom in på scenen, om det var älskaren i pjesen, som
kom in för att spela sin roll, eller om det var en
kammarherre, som kom in för att lorgnera publiken. Därifrån
Crebillons bekanta vers:
»På Caesar väntar man och skåda får — en narr!»
Men, i likhet med alla öfriga reformatorer, gick
Lekain ibland något för långt. I Semiramide steg
han ut ur grafven med blodiga armar; Voltaire fann
saken »litet för engelsk», som han sade, i sitt suveräna
förakt för de råa öboerna, hvilka mördade inne på
scenen — då man på den franska åter endast mördade
utom scenen eller under mellanakterna.
Voltaire var, i förbigående sagdt, en utmärkt
instruktör, en sträng kritiker och som författare icke lätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
