Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfredsställa. I »Caesars död» uppträdde en aktör vid
namn Sarrasin som Brntm och när han repeterade
Brutus’ bön till guden Mars, så röt Voltaire åt honom,
förargad öfver hans köld: »Men betänk då, herre, att
det är Brutus, den strängaste af Roms konsuler, som
anropar krigets gud, och inte en bonddräng som ber
till den heliga jungfrun: Söta jungfru Maria, laga att
jag vinner 100 francs på nummerlotteriet!»
En annan gång repeterade en skådespelare Omars
roll i »Mahomet», och då han i andra akten målar det
storartade intrycket af Mahomets ankomst, så sade han
tämligen färglöst följande verser:
»Som herre, Mahomet, oliven i sin hand,
Af lagen företrädd, igenom hopen tränger!»
Den platta ton hvarmed han reciterade detta, ådrog
honom följande apostrof ifrån den förargade Voltaire:
»Jaha, nu kommer Mahomet! Det är precis som på
en bondmarknad: Ur vägen, go’ vänner, här ha’ vi oxenl»
Lekain gjorde en gång ett besök på Ferney hos
Voltaire och spelade där för honom Gengis-khan på
det i hög grad barbariska sätt, som han brukade använda
på teatern, tills dess Voltaire slutligen midt under
pje-sens gång utropade: »Nog! nog! Den satans karlen!
Han dödar, han mördar mig!» och därpå steg han upp
och rusade in i sitt rum, där han stängde in sig för
hela kvällen. Lekain blef naturligtvis stött öfver ett
sådant beteende, så mycket mer som han spelat rollen
på samma sätt i Paris och med stort bifall. Han beslöt
att resa nästa dag. Men innan han for, ville han likväl
göra ett besök hos värden, författaren, och lät därför
fråga om Voltaire ville taga emot honom. »Låt honom
komma in, om han har lust!» blef det mindre vänliga
svaret. Lekain gick in, och nu fick han, enligt sin egen
utsago, en läxa som han aldrig glömde.
Voltaire läste upp för honom Gengis-khans roll så
som han själf tänkt sig den, — och Lekain stod stum
af beundran och förvåning.
»Nå, begriper ni nu, hur den rollen skall sägas?»
frågade Voltaire, när han slutat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
