Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag hoppas det!» svarade Lekain »och jag skall
söka bevisa det i morgon!»
Dagen därpå spelade han rollen till Voltaires stora
belåtenhet, och när han kom tillbaka till Paris,
uppträdde han i den på nytt, men nu enligt de
fingervisningar som författaren gifvit honom. Hans
framgång blef ofantlig, och en af hans kamrater, som väl
sett att han förut missuppfattat den, sade nu efter
första återupptagandet: »Det syns minsann att ni varit
på Ferney!»
Voltaire kallar Lekain »den ende, tragiske
skådespelare han sett», och denne behöll publikens ynnest till
sin död. Den inträffade 1778, och samma dag som
Lekain begrofs, gjorde Voltaire sitt bekanta triumfintåg
i Paris efter 27 års frånvaro. Man berättar att Voltaire
föll i vanmakt, då han erhöll underrättelsen om sin
lärjunges frånfälle. 1778 var ett dyrt år för Frankrike;
det förlorade då genom döden Voltaire, Jean Jacques
Rousseau och Lekain.
Lekain, som var så tragisk på scenen, var i det
enskilda lifvet en glad och lustig menniska, i motsats
till Moliére, som på scenen var så lustig och i sitt
enskilda lif så dyster och svårmodig; — ett nytt bevis
på att skådespelaren aldrig kan och aldrig får på
scenen vara endast sig. själf.
PiERRE Louis Dubus, på scenen känd under
namnet PRÉVILLE, föddes i Paris den 17 nov. 1721, vid
gatan Mauvais Gargons, bakom det hus där Théåtre
Frangais var beläget.
Han hade fyra bröder, och fadern var intendent
hos prinsessan af Bourbon, men med små inkomster
och vid 40 år enkling med fem pojkar. Han var sträng
till lynnet och olyckan gjorde honom ännu strängare.
Följden blef att alla fem sönerna rymde från honom
en vacker dag; men när de blefvo hungriga, så gingo
de hem igen alla — utom Pierre, som i stället blef
handtlangare vid ett murar-arbete i närheten af
Luxem-bourg. En prest tog sedan hand om honom och satte
honom i en pension, där han stannade i sjutton är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
