Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så är det därför icke sagdt att publiken har smak nog
att uppskatta dessa egenskaper, hvilka icke särdeles
ofta passa in på dess egna.
FRANgoiS RÉNÉ MOLET, kallad Molé, var i
dubbelt afseende en lycklig man, ty han förenade hos sig
de omtalade egenskaperna, och han fann hos den
dåvarande parispubliken en stor mängd tongifvande, som
visste att uppskatta dessa hans gåfvor. Han föddes i
Paris 1734 och var son af en gravör. Tidigt fader- och
moderlös, kom han som skrifvare till herr Blondel de
Gagnys, generalintendentens för finanserna, byrå. En
dag, då generalintendenten inträdde på byrån,
öfver-raskade han den un^e skrifvaren, som, draperad i en
bordduk, stod uppe pa ett till teater apteradt bord och
deklamerade en tragisk scen, med en patos, som kunnat
spränga taket. Intendenten tog inte saken illa, han
skrattade och lät den unge Réné behålla sin lön, utan
att betungas af alltför ansträngdt arbete. Den unge
skådespelaren in petto drog fördel af denna frihet, i
det han inträdde vid en sällskapsteater, som spelade i
Temple. Han gjorde sig där så bemärkt, att han
snart fick en order att debutera på Théåtre Frangais
— en order, som hade det felet att komma litet för
tidigt, ty Molé var då bara nitton år. Han debuterade
likväl, och man fann, att han hade en utmärkt figur,
ett naturligt spel, men att hans stämma var alldeles för
svag — och han blef icke engagerad. Han mottog
denna dom utan att klaga, lät i stället engagera sig i
landsorten och stannade där i fem år. Sedan
återupp-trädde han i Paris, och nu lyckades han så väl, att
han genast anstäldes och kort tid därefter antogs till
societär. Efter den tidens bruk skulle han spela både
tragiska och komiska roller; men Lekain var konung i
tragedin, och Molé, som icke nöjde sig med en
underordnad plats, föresatte sig att i stället blifva stor i
komedin för att där få vara ensam. Han valde till
specialitet att spela hofmän och eleganter, och för att
kunna göra det riktigt naturligt, lagade han att han
fick umgänge i de kretsar där dessa förekomma — och
han lyckades så väl imitera dem, att man påstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
