Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dialogens storslagna repliker utspann sig, alternerande
med denna, en annan af ungefär följande innehåll:
»Men, Talma, ni har ju nakna armar?»
»Alldeles som de gamle romarne!»
»Men ni har ju inga benkläder, Talma?»
»Romarne hade heller inga sådana!»
»Svin!!»
När M:lle Vestris utslungat detta sitt: »Cochon!»
rusade hon ut från scenen,’alldeles utom sig af vrede
och kunde inte förstå att Talma, utan att vara galen,
kunde tillåta sig något dylikt!
Så småningom vande hon sig likväl därvid, hon
liksom hela världen, i synnerhet när hon fick veta att
Talmas ben och fötter voro klädda i köttfärgad trikå,
och att det endast var armarne som voro bara.
Ett annat bevis på Talmas sanningskärlek i fråga
om kostymen lemnar hans senare uppträdande som
Othello. I sin ungdom spelade han den, som brukligt
är äfven hos oss, i mohrisk dräkt, men på äldre dagar
klädde han sig som venetiansk ädling, hvilket ju Mohren
också är, och han vann därför åtskilliga kännares bifall.
Fråga är dock om den absoluta sanningen alltid är
tillämplig på scenen och om i detta fall Mohrens
gräsliga svartsjuka blir så begriplig i deft venetianska
nobile-kostymen som i den mohriska fantasidräkten.
Så resonnerade troligen också Talma själf, ty han
återgick ånyo till den kostym, som han hade begagnat
i sin ungdom.
Ett annat bevis på hans sanningskärlek är särskildt
värdt att omnämnas i vår tid, då kärleken till ett par
mustacher så ofta kommer i konflikt med
sanningskärleken, och det i allmänhet är den senare som får
gifva vika.
En afton, då Voltaires »Brutus» gafs med Monvel
i titelrollen, spelade Talma Titw’ roll, och han lät då
klippa sitt hår efter mönster af en romersk byst af
Titus, befintlig i Louvren. När han kom in på scenen
mottogs han af publiken, som han i detta afseende så
småningom lyckats uppfostra, med en dånande
bifalls-storm. Atta dagar därefter buro alla unge män i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
