Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Strassburg var det egentligen som hon först
började väcka uppseende för sin dramatiska talang. Hon
kände där att hon träffat sin rätta kallelse och begaf sig
till Paris. Där debuterade hon 1818 på Porte St. Martin.
Den första roll i hvilken hon utmärkte sig, var drottning
Elisabeths i »Slottet Kenilworth», en bearbetning af
Walter Scotts bekanta roman. Sedan väckte hon stort
uppseende som Thérése i »De båda galérslafvarne», en
melodram, som den tiden rönte en stormande framgång.
Slutligen var det Adéle d’He)*vays’ roll i Dumas’
»Antony» som skapade M:me Dorvals rykte och för
den kommande tiden gjorde henne till personifikationen
af den realistiskt skildrade, borgerliga kvinnan i det
nyare franska dramat, taget midt ur det moderna sociala
lifvet. Flera andra skapelser, Jeanne Vaubernier
(gref-vinnan Dubarry), Marion de VOrme och Donna Sol i
Hugos båda dramer, för att icke tala om hans »Angelo»,
där hon efter hvartannat spelade Thisbe och Katarina
Bragadini; Ketty Bell i Alfred de Vignys »Chatterton»,
och framför alla Amelie i »Trettio år af en spelares
lefnad» — hos oss spelad af Emelie Högqvist, — i
hvilken pjes hon rivaliserade med Frédréric Lemaitre i
energi och kraft, — visade hennes stora och omfattande
konstnärsskap i hela dess glans. Ett konstnärsskap, på
en gång det mest passionerade och det mest
återhållsamma, det mest vågade och det mest kyska, det mest
hvardagliga och det mest poetiska, som man dittills sett
på den franska scenen.
»Hvilken brinnande och frikostig natur 1 Hvilken
rikedom af passion!» utropar en af hennes kritici från
denna tid; »huru hon hängifver sig helt och hållet åt
hvarje uppgift, huru litet hon sparar, huru hon eldar allt
genom sin låga, huru hon i hvarje, äfven den
medelmåttigaste roll, låter ett friskt och själfullt lif vibrera!
Allt tjenar henne till stora och sanna effekter! De
simplaste ord, de plattaste utrop, de mest utslitna repliker
blifva ljungande blixtar i hennes mun. »O min Gud!»
eller: »Hvad jag är olycklig» eller »Jag är förlorad»,
med sådana ord kommer hon sin publik att rysa, att
gråta, att skrika af fasa. Och på samma gång som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
