Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hertigen ångrar nu sin hårdhet och säger med
klagande min:
»Ack ve mig, arme, osalige dåre
Hade jag hört de ungas bön
Bättre dagar väl blifvit min lön!
Ve mig! så illa jag ej hade ment!
Ve mig! att nu jag sörjer för sent!
Bären henne till grafven hän
Vid hennes sida den ungersven
I läggen till hvila med furstelig ära —
Snart månden I mig väl efler dem bära!»
De bära nu Gismunda ut med betäckt ansikte, och
hertigen följer med sina rådsherrar, hvarpå härolden
afslutar stycket med att påvisa dess moral och de
lärdomar man däraf kan draga. Dessa lärdomar äro tre;
den första, att föräldrar böra veta att gifva sina döttrar
män i tid
»Ty mången ära till spillo är gifven,
För det hustru försent är jungfrun blifven»;
den andra är den, att ungt folk bör akta på sin kärlek,
att den inte från en liten glöd växer till en stor eld,
som kan förtära både lif och lycka och ära och gods;
och den tredje lärdomen är den, att vi icke:
»— — som den gamle herre
Med stränghet må göra det onda värre» —
hvarpå härolden afslutar stycket på följande sätt:
»Måtten I minnas de lärdomar tre,
Måtte de lycka och gagn eder ge,
Och spara eder sorger dagligdags,
Det önskar eder nu till valet
Htuis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
