Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallenstvin-trilogi uppburos af ett jämnmått och en
harmonisk idealisk åskådning, som måste inverka i hög
grad bestämmande på hela den tidens riktning inom
både dramatik och skådespelarkonst. Både Goethe och
Schiller lade särskild vikt på det plastiskt deklamatoriska
elementet inom skådespelarkonsten, och detta hade till
närmaste följd att prosan försvann utur det högre dramat
och att i början Alexandrinen och sedermera den
fem-fotade jnmben intog dess plats, såsom bättre lämpande
sig för den ideala menniskoframställningens syften och
ändamrJ.
Det dröjde dock icke länge, förrän denna kanske
tämligen ensidigt hyllade smakriktning började förefalla
den efter omvexling längtande allmänheten och i
synnerhet de vid mera naturalistiska skildringar vane
skåde-spelarne, allt för stel, allt för kringgärdad af trånga
former och inskränkningar, och däri torde närmast vara
att söka skälet till det borgerliga dramats
återuppträ-dande, först uti Schröders och Ifflands stycken, sedan
uti de alla Tysklands scener nästan enväldigt
inkräktande Kotzebueska dramerna och lustspelen, hvilka
med Menschenhass und Rene, i svensk öfversättning
kal-ladt »Världsförakt och ånger*, fortsatte att mer än
en mansålder igenom locka beundrande, gråtande och
jublande åskådarskaror till alla scener i Europa, sedan
det 1791 för första gången gått öfver scenen i Tyskland.
Schröder och Iffland voro ju båda framstående
skådespelare, och som sådana tänkte de i sina
dramatiska arbeten först och främst på skådespelarens behof
af en skarp och genomgående karaktäristik samt att
ställa honom i den borgerliga omgifning, som bäst
passade för hans vanor och åskådningssätt. Deras stycken
höja sig därför sällan till literär betydenhet, men gifva
däremot alltid skådespelarne goda tillfällen till
djupgående studier öfver de menskliga egenheterna och
passionerna. Bland Ifflands mera framstående stycken må
här nämnas: Förbrytelse af ärelystnad\ Myndlingarne,
Jägarne och Spelaren. Schröders stycken bestodo mest
af bearbetningar från främmande original. Bland dem
som hos oss gifvits märkas: De fyra förmyndarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
