Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifna härstädes och särskildt »Bekännelserna» med stor
framgång.
Karl Ferdinand Gutzkow har vunnit stort och
rättvist rykte som en af den nyare tidens förnämsta
tyska dramatiska författare, och det fans till ock med
en tid, då han ansågs för den tyska teaterns
pånytt-födare. Bland hans många skådespel, som med stort
bifall uppfördes på alla Tysklands och äfven de flesta
andra scener, torde här böra nämnas skådespelen Nero,
Richard Savage, Pat-ktdl, Uriel Acosta, hans förnämsta
dramatiska arbete, Ottfried Wtälenweber, Ella Roze, samt
lustspelen: Die Schule der Rcichen (De rikas skola), Zopf
und Schwert (Värja och stångpiska) och Das Urbild
des Tartuffe (Tartuffes urbild). 1847 fästes Gutzkow
som hofdramaturg vid hofteatern i Dresden, där hans
verksamhet dock icke bar så rika frukter som man
väntat. Öfveransträngd och trött till kropp och själ
gjorde han 1865 under ett anfall af djup melankoli ett
själfmordsförsök, hvarefter han vårdades vid en anstalt
för sinnessjuka, där han återvann sina krafter och kunde
på nytt egna sig åt literära sysselsättningar. Hans sista
dramatiska arbete: Der Gefangene von Md2 (Fången
från Metz) visar på ett sorgligt sätt spåren af hans
andliga afmattning, och natten till den 16 december
1878 slöt han sitt lif genom en eldsolycka, åstadkom
men däraf att han i ett kloralrus stötte till ljuset vid
sin bädd, hvilken däraf antändes. Gutzkow stod som
författare främst bland dem af det unga Tyskland, som
bröto med det förflutna för att öppna nya vägar för
literaturen, och i hans arbeten spåras en verklig skald,
som gick till spillo genom att allt för hetsigt uppgå i
den jäsande tid i hvilken han lefde.
PAUL Heyse åtnjuter, och med rätta, sitt största
anseende som novellist; men äfven som dramaturg intar
han ett framstående rum bland nutida tyska författare.
Hans skådespel Frcmcesca du Riniini, Meleager, den
prisbelönta Die Sabinerinnen (Sabinskorna), Hans Lange,
Kolberg och Ehre um Ehre (Ära för ära) hafva gjort
stor verkan från scenen och äro som inlägg i striden
mellan lokalpossens och det literära dramats större eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
