Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förgäfves uppbjöd hon likväl all sin förmåga att
i stället locka publiken med nya och hittills osedda
dekorationseffekter; förgäfves uppfriskade hon sina gamla
stycken med att lokalisera dem för de olika städer hon
besökte — man trodde inte mera på några lustigheter,
sedan Harlekin inte utförde dem, och redan 1738 fick
hon i Hamburg göra den sorgliga erfarenheten, att
hennes publik allt mera smalt ihop och det fastän hon
spelade i själfva operahuset, som nyss blifvit ledigt.
Hennes ruin syntes nära förestående, då en länge närd
förhoppning realiserades och hon räddades därigenom
att kejsarinnan Anna — på holsteinska hofvets
rekommendation — kallade henne och hennes trupp till
Petersburg.
Det var visserligen hjälp i nöden för tillfället; men
det gjorde också den inom sig djupt förbittrade Neuberinn
ännu stoltare och djärfvare än förut. Hon tog afsked
af Hamburgspubliken med ett ljungande afskedstal, som
började:
»I vänner, tålamod! Det fienderna gäller!»
och i hvilket hon så läste lagen för den fria riksstadens
publik och styrelse, att senaten kasserade hennes
till-ståndsbevis och att hon aldrig mera fick uppträda i
Hamburg. När hon efter ett år kom tillbaka från
Petersburg, där mottagandet icke blef så varmt som hon
förmodade, och där den af hofvet gynnade italienska operan
var henne en mycket farlig konkurrent, hade tiderna
betydligt förändrat sig. Ett nytt sällskap, det
Schöne-mannska, hade under tiden uppträdt i Leipzig och
vetat förskaffa sig Gottscheds stora gunst, och när nu
»Die Neuberinn» återkom till Leipzigermässan 1741,
utbröt en öppen fiendskap mellan de förut så eniga
bundsförvandterna. Den varmblodiga skådespelerskan
lät förleda sig att göra teatern till arena för striden;
hon ville offentligt prisgifva Gottsched för åtlöjet. Han
hade nämligen oupphörligt uppmanat henne att införa
större trohet i kostymen eller att åtminstone göra ett
försök därmed, så att erfarenheten kunde fälla utslaget
öfver hans åsikt, och nu tillkännagaf hon, att som efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
