Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifte sig med Schröders enka, SOPHIE SCHRÖDER, och
därigenom blef styffar till den store skådespelare
Friedrich Ludvig Schröder samt sedermera bildade den
första stående nationalteatern i Tyskland. Det var i
Hamburg 1764, som detta egde rum, och därmed lade
han grund till den i Tysklands skådespelarannaler
berömda Hamburgerskolan, hvilken längre fram af hans
styfson skulle göras till den tongifvande inom den tyska
teatervärlden.
Ackermann var en utpräglad naturalist af välbildad,
imponerande gestalt, ovanlig kroppsstyrka och ledighet
samt begåfvad med en särdeles klangfull och kraftig
stämma. Han hade som ung deltagit i turkiska kriget
under fältmarskalk Miinnich; han var god fäktare och
ryttare, en utmärkt skridskolöpare, som utan uppehåll
tillryggalade isbanan mellan Danzig och Königsberg på
några timmar. Han var en skicklig dansör, som ännu
vid framskriden ålder och trots en tämligen betydlig
korpulens icke skydde att våga den tidens djärfva
ballettsprång genom en spegel eller ut genom ett fönster.
Han talade och förstod flera språk, sysslade med
läkekonst och landthushållning, tecknade och målade icke
utan talang och förstod i grund konsten att röka pipa
dagen i ända. Hans dramatiska framställningar,
mönster af färgrik friskhet och naturligt jämnmått, hade
inga förebilder, utan framsprungo direkt ur hans sunda,
rättframma natur, burna af den mest omedelbara
uppfattning. Därför misslyckades han också helt och hållet
med ideala roller, älskare och franska tragedihjältar,
hvar-emot Eckhof och Schröder med beundran omtala hans
borgerliga, godhjärtade, krigiska och humoristiska
gestalter.
Schröder säger om honom: >Den komiske
skådespelaren öfverträffade hos honom vida den tragiske; ty
i det första facket fans det ingen roll som han icke med
mästerskap utförde. Jag kan icke påminna mig att jag,
under de många år jag observerat honom, någonsin
sett honom Öfverdrifva. Tyvärr kan jag icke
berömma mig af, att jag i detta afseende följt mitt
mönster — den ende komiske skådespelare som jag erkände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
