Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för fulländad — särdeles troget i spåren. Och med
hvilken härlig stämma hade icke naturen begåfvat honom!
De som minnas honom från den tid, då han ännu
icke var försvagad till minnet och utnött af en
irriterande teaterverksamhet, kunna bäst bedöma hur han
kunde verka på åskådarnes hjärtan.» Att Moliéreska
och Holbergska karaktärer skulle lyckas honom
förträffligt, framgår tydligt af detta, och man nämner också
bland hans förnämsta roller Crispinerna, Orgon i
»Tar-tuffe», Harpagon samt vidare Den politiske kannstöparen
och Den stundeslöse. +
Men hans kanske största betydelse ligger i den
inverkan som han utöfvade på sin styfson och på den
unge Eckhof. Det säkra är, att allt hvad dessa två
uträttat för den tyska skådespelarkonsten — och detta
är icke litet — fann sin bästa näringskälla i Ackermanns
sunda naturalism.
Skada blott, att han icke som teaterledare var lika
lycklig som skådespelare. Skälet därtill var att han
var behjärtad och full af beslutsamhet, ja till och med
fallen för våldsamma steg, när det gälde hastiga anlopp,
men förlorade lätt både mod och själfförtroende, när
uthållighet och måtta erfordrades. Sangvinisk och full
af förtroende vacklade han ofta emellan vågade företag
och deras totala uppgifvande; han kom också snart i tvist
med dels medlemmarne af sitt sällskap, dels med
publiken i Hamburg, där under tiden Lessing kommit i delo
med de andlige — en strid som öfverfördes på teaterns
område och förorsakade den icke ringa skada.
Utledsen på alla dessa vedervärdigheter lemnade
Ackermann teaterledningen åt sin hustru och sin
styfson och drog sig tillbaka till Mecklenburg, där han
någon tid lefde hos släktingar. Snart förde honom
likväl den gamla teateroron, kanske också känslan af
förpliktelse till medverkan, tillbaka till teatern, där han
dock icke länge fick stanna. En fotskada, som han i
förlitande på sin läkekonst gjorde obotlig, medförde
hans död den 13 november 1771.
KONRAD ECKHOF var född i Hamburg }72°> där
hans fader var en fattig stadssoldat som också utöfvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
