- Project Runeberg -  Bidrag till skådespelarkonstens och dramatikens historia /
200

(1890) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter styffaderns död visade han mera besinning.
Nu, dä modern öfverlemnade teaterns ledning helt och
hållet i hans händer, vann hans karaktär i stadga; han
kände nu sitt ansvar och sin kallelse att inte allenast
lefva for sin egen, utan äfven för hela
skådespelarkonstens utveckling och förkofran.

Han utvecklade under denna tid en nästan
fabelaktig verksamhet. Icke nog med att han spelade en
mängd maktpåliggande roller i skådespelet, äfven i
operan uppträdde lian när det behöfdes, dansade i alla
balletter, af hvilka han uppfann och arrangerade de
flesta, framstod äfven som skriftställare i sina
bearbetningar af engelska stycken och ledde dessutom alla
repetitioner och öfningar. Det är nästan oförklarligt
hur en menniskas tid och krafter kunde räcka till för
alla dessa olika uppgifter. Men Schröder egde en säker,
skarp, blick för det riktiga användandet af tid och krafter,
han hade en ovanlig organisationsförmåga. Arbetets
ovissa hit- och dit vacklande, så tröttsamt för alla dem
som deltaga däri, kom icke i fråga under hans
direk-torat. Han visste alltid noga hvad han ville, och alla
hans mått och steg uppgjordes noga och träffade säkert.

För att få likstämmighet och jämnmått i nya
styckens instuderande, lade han med rätta största vikten
uppå deras första behandling, och senare tiders så
kallade »kollationeringar» betraktade han som det värsta
och skadligaste oting. Han läste däremot själf först
hvarje stycke för den personal, som skulle spela däri,
och »Emilia Galotti» läste han till och med två gånger.
Han utgick nämligen från den riktiga grundsatsen, att
en konstledning, som sätter sin förnämsta uppgift uti
att främja samspelet och det helas verkan,
nödvändigt måste börja med att bibringa skådespelarne en
harmonisk totalåskådning af arbetet och att för de
särskilda skådespelarne klargöra och bestämma de
karaktärer de skola framställa; detta ensamt var den säkra
grunden för rollernas vidare studium. Detta styckets
uppläsande sparade en massa af arbete och förekom
otaliga splittringar och hugskott, hvilka så lätt uppstå,
då skådespelarne utan ledning själfva skola från början

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhbts/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free