- Project Runeberg -  Bidrag till skådespelarkonstens och dramatikens historia /
201

(1890) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utarbeta sina gestalter och därvid naturligtvis först och
främst lägga an på egna personliga tycken och
företräden, sak samma om dessa passa i stycke eller icke.

Det var ett egendomligt drag i Schröders karaktär,
att den trotsiga energin i hans ärelystnad blef en så
stark häfstång för hans utveckling som skådespelare.
Han hade, som förut är nämdt, börjat med komiska
betjenter i de franska lustspelen; men dessa blefvo snart
urmodiga, och han öfvergick från dem till betjenten i
Holbergs och Goldonis komedier, af hvilka Henrik i
»Den politiske kannstöparen» och Trufaldino i »Två
herrars dräng» voro hans glansroller, den första genom
den torra humor, den andra genom den sprittande
liflig-het hvarmed han återgaf honom. När han därför vid
ett tillfälle af missnöje ville lemna moderns sällskap åt
sitt öde, sökte man trösta sig med, att förlusten inte
vore så stor, efter som balletten var på retur och
betjenten inte mera intog så stor plats som förut i
komedin. Hans kamrater sade endast: »Vore han lika
utmärkt i det allvarliga som i farsen, då måtte fan spela
bredvid honomI»

Det var detta yttrande som först bestämde Sch
röder för att med systematisk ifver arbeta på sin
utbildning för allvarliga roller. Han var då tjugoåtta år
gammal, och han föresatte sig att han skulle komma
kamraternas yttranden på skam. Hans resliga, smidiga
växt kom honom väl till hjälp, och genom sin
dans-konst beherskade han fullständigt hållning och rörelser.
Hans anletsdrag, som voro stora och breda, lämpade
sig väl för facket, i synnerhet som han i grund och
botten förstod konsten att grimera sig. Endast hans
blå ögon voro något för små samt tämligen matta och
obetydliga, och hans stämma, en något dof tenor, syntes
till och med efter hans vänners omdöme helt och hållet
olämplig för tragedin. Men han kände dessa sina
svagheter och visste att genom ihärdigt arbete öfvervinna
dem och att långsamt, men säkert föra både sig själf
och sin publik till det mål han föresatt sig.

Hans första allvarliga roll var Goldonis »godhjärtade
tvärvigg», och den lyckades honom utmärkt. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhbts/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free