Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
energi än genom behag och finhet. Något egentligt
tillmötesgående samspel utvecklade hon heller icke;
hon ville helst på scenen innesluta sig i en uttrycksfull
oåtkomlighet, som emellanåt antog en nästan statylik
karaktär. Men i sorgespelet mognade hennes plastik
till monumental skönhet, och hennes tal var af det
skönaste jämnmått och den mest genomskinliga renhet.
I lugna roller, i hvilka hon måste beherska sig själf,
ansågos hennes framställningar kunna sättas i jämnhöjd
med det bästa som den dåtida skådespelarkonsten kunde
erbjuda. Roller sådana som Prinsessan i »Tasso»,
Iphigenia, grefvinnan Terzky i »Wallenstein» och Or sina
i »Emilia Galotti» voro bland hennes förnämsta, och
hjältinnorna i de Raupachska tragedierna »Luftens dotter»
och »Niebelungarne» voro hennes mest berömda
produktioner. Hon drog sig tillbaka från teatern i början
af 1830-talet och afled i Berlin några år därefter.
Utom dessa fyra representanter för den tidens
kvin-liga tyska skådespelarkonst finnas många framstående
namn att anföra, såsom SOPHIE MULLER, fru Fleck,
fru HÄNDEL-SCHUTZ, fruarna Löwe och WEISSENTHURN,
fru SCHIRMER, fru Kuhne samt de unga
skådespelerskorna Reinhold, Bock, Lenz och Le Gay, dessa
fyra i slutet af 1820-talet anstälda i Hamburg. Vidare
kunna nämnas Karoline Jagemann, bekant för den
plats hon intog i storhertig Karl Augusts af Weimar
gunst och den opposition som hon, stödd på sin höge
gynnare, utöfvade gent emot Goethe och hans
anordningar som direktör för hofteatern, samt Amalie Wolff,
som vid Goethes teater på ett fulländadt sätt
representerade den ideala tragediens värde och höghet.
Till slut en anekdot om Sophie Schröder, som
fördrefs från Hamburg under fransmännens herravälde
därstädes och då trycket af belägringen blef allt mera
kännbart och i synnerhet olycksbringande för teatern.
När i mars 1813 de befriande ryssarne på en kort tid
besatte Hamburg visade hon sig på scenen smyckad
med den ryska kokarden och mottogs af publikens
stormande jubel. När nu fransmännen åter inryckte i
staden måste hon, innan hon i maj lemnade Hamburg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
