Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betydelsefull som möjligt, skref nämligen ett litet
tillfäll ighetsstyeke: Den danske Comödies Ligbegcmgelse,
hvaruti han lät dem skämta med alla sina olyckor och
vedervärdigheter. Detta var fjärde gången som teatern
måste stängas sedan dess grundläggning 1722.
Men publiken hade likväl nu en gång vant sig vid
att hafva en teater, om den också icke besökte den så
ofta att den kunde bära sig, och genom förnyadt
understöd från hofvet och några enskilda kunde skådespelen
åter öppnas den 16 april 1728, då den på drottningens
födelsedag, på den utvidgade slottsteatern åter
började med tragedin Melampe, föregången af en prolog
i anledning af »de danska skådespelens
upprättelse». Fastän nu teatern syntes hafva kommit på
fastare fot än någonsin förut, hade Holberg kommit på
andra tankar och syntes icke längre benägen att
understödja den med nya arbeten. Han hade ännu sex
komedier och bland dessa ett par af sina bästa liggande
färdiga till uppförande; men han kunde icke öfvertalas
att öfverlemna dem till aktörerna, huru väl än dessa
behöfde dem. Och man må icke förtänka honom denna
tvekan, ty hvad han hittills egentligen skördat som lön
för sina ansträngningar till skådeplatsens ära och
framgång, var nästan uteslutande hat, afund och förargelser
af alla slag. Utom De Usynlige, som skådespelarne
kanske minst voro lystna efter, då den just icke erbjöd
några af de effekter, dem publiken satte värde på, hade
han nu liggande Érasmus Montanus, Don Ranudo de
Colibrados, Den honnette Ambition, Hcxerie eller Blind
allarm och Det lykkelige SJeibbrud, och det var just
icke antagligt att någon af dessa skulle förskaffa honom
flera vänner än »Jacob von Thyboe» hade gjort. I den
första går han ju löst på »disputationskonsten», som af
den tidens akademici ansågs och uppskattades som
vetenskapens högsta prydnad och ändamål; i den andra
höll han den blodigaste räfst med adelns högfärd och
tiggarförnämhet; i Jervnimm, som af »honnet
ambition» bjuder en förnäm herres lakej till bords för att af
honom bli rekommenderad till en rang, måste
mångfaldiga rika och’narraktiga borgare känna sig träffade;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
