Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dit. Jag ser dock icke gärna att den faller, eftersom
jag är dess förste stiftare, och då jag har lofvat att
genomse stycken och döma om deras capacitet, som
antagas att agera.»
Följden af oväsendet blef också den, att
spektaklen afslutades tidigare än vanligt på våren och att
de upproriska skådespelarne fitigo vara utan gage ända
till den 26 september, då teatern öppnades på nytt.
Den 27 februari 1754 afled Ludvig Holberg, nära 70
år gammal. Han var grundläggaren både af en dansk
nationalliteratur och af en nationel dansk komisk
skådeplats, och om han också snart i det första hänseendet
öfverträffades af rikare och snillrikare andar, så har han
dock gjort sig ouppnådd och odödlig i det sista. Han
framstälde sin tids folklif så fullständigt och inlade så
mycken natur, en så oöfverträfflig humor i sina
skildringar af en bestämd historisk periods tänkesätt, seder,
enskilda lif och statsborgerliga tillstånd, att man tryggt
kan påstå att det säkert aldrig kommer att i Danmark
framträda en författare, som så skall kunna öfverlemna
sin tidsålders egenheter till efterkommandes åskådning.
Han delade snillets vanliga lott: hans samtid säg honom
på för nära håll för att kunna fatta hela hans storhet
och den höga betydelse hans verk hade haft och
framdeles skulle få både för fädernesland och folk; för den
var han endast en medborgare, som genom sin penna
hade lyckats blifva baron och som, bland åtskilligt
nyttigt, också skrifvit en hel mängd »comedier, som
voro af en rätt artig uppfinning och innehöllo åtskilliga
löjliga infall, som kunde skaffa allmogen något att skratta
åt, men som voro allt för plumpa för folk, som
ambi-tionerade en bon gout».
Det föll hvarken teaterdirektionen eller aktörerna in
att hedra hans minne genom att på den af honom
skapade och genom hans arbeten upprätthållna scenen
föranstalta en sorge- eller minnesfest; »Melampe» gafs
visserligen dagen efter hans död, men den var
annonserad redan dagen innan han dog, och det var således
en ren tillfällighet att den blef uppförd. Men
eftervärlden har godtgjort försummelsen, och nu finns det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
