Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hrevene och bredvid Oehlenschläger själf en af Danmarks
mest framstående författare. Den nu tämligen tydligt
hos Oehlenschläger framträdande böjelsen att närma sig
de tyska nyromantikerne, märkbar i synnerhet i hans
efter hemkomsten författade tragedi Hugo von
Rheins-berg, utsatte honom för Baggesens kritik och
framkallade den sexåriga literära fejden mellan båda, en fejd
som säkerligen bidrog till att återföra Oehlenschläger
till den nordiska poesins område, ty det var under och
efter den som han framträdde med sina bästa arbeten,
de episka dikterna Helge och Nordens guder samt
tra-gedierne Hagbarth og Signe, Eric og Abel, lustspelet
Fre/jas Alter, hvilket senare dock först framträdde på
scenen den 19 april 1828, medan »Eric og Abel» gafs
redan 1821 och hans äfven här i Sverige uppförda
tragedi Värmge?\*ne i Miklagaard den 17 november 1827.
Understödd af särdeles framstående skådespelarkrafter,
om hvilka mera längre fram, gaf Oehlenschläger på
detta sätt en väckelse åt de nationella känslorna, som
i mer än ett afseende måste verka pånyttfödande och
stärkande och som särdeles för skådespelarkonsten
var af bestående värde. I synnerhet var detta fallet
med hans »Hakon Jarl», i hvilken han på ett storartad t,
sant poetiskt sätt skildrar striden mellan hedendom och
kristendom, den förra representerad af den mörke,
hersk-lystne Hl ad ej ar len, som icke tvekar att offra sin egen
son, den senare af den unge, fanatiske och kraftfulle
Olaf Trygveson, som också går segrande ur striden.
Figurer sådana som Tora, jarlens öfvergifna älskarinna,
den gamle smeden Bergthor och hans döttrar, den
unge, dådkraftige Einar Tambeskiaelver och den fege
darrande trälen Grib, som leker konung, torde i alla
tider framstå som lysande bevis pä en poesi, kraft och
sanning, hvilka icke behöfva frukta att förblekna inför
nyare tragiska dikter, om dessa också gå på andra toner
och försmå den retoriska prakt, som onekligen en och
annan gång försvagar det dramatiska uttrycket.
Utom i hans tvenne första tragedier, »Hakon Jarl»
och »Palnatoke», i hvilken senare den nordiska
vikinga-kraften får sitt poetiska förhärligande, klingar den danske
Hedberg, Dramatik. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
