Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställning han därvid intog, framkallade en oerhörd
bifallsstorm, som på nytt och uthållande vidtog efter
sedan han slutat akten med sitt väldiga:
»Ha! Tor skall splittra korset med sin hammar!»
Man kan lätt förstå den hänförelse som framkallades
af en sådan mans framträdande. Hjälten för de
nordiska tragediernas rätta återgifvande var funnen, skalden
hade funnit den skådespelare, som bäst af alla kunde
gifva icke allenast kött och blod, utan äfven ande och
själ åt hans storslagna gestalter. Lika lätt kan man
väl också förstå att detta entusiastiska mottagande redan
vid första stegen på den svåra banan skulle hos Ryge
alstra en själfuppskattning, som, om den också icke var
stark nog att hindra hans utveckling, ty därtill var han
för konstnärligt anlagd och därtill älskade han siti konst
för mycket, inom kort skulle göra honom till en i hög
grad svårhandterlig medlem af den danska
nationalteaterns personal och en pröfvosten för direktionernas
tålamod.
Bland andra idéer som Ryge hade var också den
att han, mer än till något annat, dugde till sångare.
Hans sångsjuka gjorde det för honom mycket viktigt
att hans tredje debut blefve ett sångparti, och som det
just i det då nya stycket »Slottet Montenero» fanns en
tyrann, Ferrando, som enligt direktionens åsikt kunde
inrangeras under hjältefacket, så fick han den att utföra.
Han utförde den också som en riktig tyrann, och han
sjöng den så att han kunde spränga örhinnorna på
publiken; men han var på samma gång så ängslig att
räkna takten under sången, att han för den skull glömde
allt annat och stod stilla nere vid rampen med de
stirrande ögonen oaflåtligt fästa på kapellmästarens
taktpinne. Direktören, grefve Holstein, sade efter
representationen: »Låt honom bara springa galenskapen af
sig, så få vi i honom den stoltaste paradör; men älskare
blir han aldrig, det kan jag redan mycket väl se på
hans tyrann!»
Från det ögonblick Ryge blifvit anstäld vid teatern,
drefs han af sitt temperament att vilja hafva inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
