Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I det moderna lustspelet behöfva vi endast nämna
hans Michel Terrin, hans Daniel Heire i »De unges
förbund», hans Skriver-Hans i »Eventyr paa Fodreisen»,
för att äfven hos den svenska publiken väcka minnet
om högtider af skratt, hvilka icke skämdes däraf att
man ofta nog skrattade med en tår i ögonvrån. Den
publik, som närmast följt honom under hans utveckling,
fröjdats åt hans konstnärliga segrar och beklagat hans
svagheter som menniska, sörjer med skäl vid den
af-hållne konstnärens bår, och det är nog mer än en som
med djupt allvar gör sig den frågan: när skall den
norska teatern på nytt få en konstnär, så rikt begåfvad,
så varm för sin uppgift och så midt under skämtets
gladaste högtider hänvisande på det oförgängligt sköna
och sanna, som Johannes Brun?
Närmast honom i betydelse för den norska scenen,
fastän verkande på ett helt annat område än hans, står
Laura Gundersen, född Svendsen i Bergen den 29
maj J^33 och anstäld vid Kristiania teater sedan den
8 januari 1850, då hon debuterade som Regissa i»Svend
Dyrings Huus» af Henrik Hertz. När man talar om
nordens största skådespelerskor under de vår tid näst
föregående decennierna, nämner man hennes namn
bredvid Louise Heibergs och Elise Hwassers, och detta
med all rätt, då hon för sitt lands skådespelarkonst
varit lika epokgörande som de för syskonländernas,
med den skilnadeti dock, att hon kanske varit mera
uteslutande tragisk skådespelerska än de. Genom hela
sin begåfning och genom sina verksammaste
framställningsmedel har fru Gundersen varit hänvisad till den
idealistiska skolan inom den sceniska konsten, den
skola, som mera förallmänligar än särtecknar de
dramatiska karaktärerna. Denna skola, som nu öfverallt har
fått vika för den mera realistiska riktningen, var i
Norge ett arf från den danska teatern, och det var
naturligt att den unga skådespelerskan just af denna
riktning skulle emottaga bestämmande impulser för hela
sin följande konstnärsbana.
Laura Gundersens styrka på samma gång som
hennes svaghet har varit att hon, sitt temperament och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
