Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma. De förste, som uppmuntrade dem, voro döde
eller ock urståndsatte att mera kunna uppmuntra. Den
svenska teatern, landsflyktig i sitt eget fädernesland,
såg att, då man icke mera kan roa och gagna, är ens
varelse föga nödvändig. En tvinsot intog den simma,
öfvergifven af läkare och utan tillgångar till hjälpmedel.
Längst inne uti staden, där några gamla och nära emot
hvarandra svarande ohyggliga hus göra en smal gränd,
högst uppe på en vind, där dagen med möda kunde
tränga sig fram, där konsten nekat trappor, utan dit
man måste klifva* på en brant och svag stege, — dit
hade svenska teatern tagit sin bedröfliga tillflykt. Där
besöktes den af de gemene, som där råkade sina likar
eller för litet penningar fingo tillfälle att se seder
af-målade, som liknade deras. Man slogs där som på en
gästgifvaregård, o vett hördes som ibland månglerskor,
grofhet som ifrån de sämsta krogar och liderlighetens
tillhåll. Den betjentes af lika sådana personer. Aktörer
voro tillkomne ömsom ifrån gäldstugan, ömsom ifrån
soldathopen, några perukmakaredrängar och
bränvins-advokater. En adelsman Leyonmark spelte en ibland
de sämsta roller; men det’var icke något nytt den tiden,
att se svenska adelsmän spela smutsiga och sämre roller.
Aktriser voro hemtade ur tvättstugan och ifrån Barkareby,
kläderna lånta utur klädstånd, musiken flyttad ifrån
krogbaler. — Så hade tjugo års vanvårdnad omskapat
denna inrättning. Blef någonsin i de större sällskaper
fråga yppad att se ett svenskt spektakel, så ansågs en
sådan föresats som ett »partie de débauche», som en
lust att se främmande dårar, eller, då man är på landet,
att dansa på bondbröllop.»
När man nu läser denna starkt färglagda skildring,
spårar man i hvarje sats den förfinade och genom
utländska resor granntyckt blifne grandseigneurens tydligt
uttalade förakt för det visserligen groft tillyxade, men
dock inhemska skådespel, som de af motgången
förföljda skådespelarne sökte att framställa. Denna
åskådning delades naturligtvis af hela den krets han tillhörde,
och det behöfdes sannerligen icke mycket mera än just
detta ohöljda förakt från de högres sida för att få de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
