Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i »Tartuffe» och som kommendanten Briquet i »Nya
garnisonen». Mellan dessa år 1788 och 1834 ligger
nära ett halft sekel af den mest betydelsefulla
verksamhet för den svenska skådeplatsens ära och anseende,
nära ett halft sekel af orubbad plikttrohet och af
framgångsrik utveckling af de lyckligaste naturgåfvor, som
väl någonsin en svensk skådespelare fått till skänks af
en gifmild försyn. Det fanns utom den högre tragedin
ingen dramatisk konstart, i hvilken ej denne man firade
de mest lysande triumfer och vann de största och
ärligaste segrar. Och segrarne på scenen förringades
eller undanskymdes icke af svagheter och brister utom
densamma. Aktad som medborgare, afhållen och högt
värderad som menniska, har Lars Hjortsberg gjort mera
för att ingifva vördnad för skådespelarens så ofta
föraktade yrke än någon annan svensk konstnär både förr
och nu. Under loppet af dessa sex och fyrtio år,
hvilket rikt galleri af än rörelse väckande, än
löjema-nande gestalter framstälde han icke och detta med den
rikaste humor, det varmaste hjärta och den mest
uppsluppna, djärfva komik, som icke skydde att med breda
penseldrag 0ch bjärta färger framställa sina figurer och
likväl aldrig försummade att med de mest finkänsliga
drag teckna själslifvets vexlande skiftningar. Han var
lika stor när han utslungade den staplande faderns
förbannelse i »Trettio år af en spelares lefnad» som när
han både porträtt- och karaktärstroget framstälde Fredrik
II af Preussen i »Kammarpagerna», eller i hög grad
drastiskt skräddar Nadel i »Den förmente prinsen», och
han var det därför att han aldrig glömde menniskan
bakom masken, äfven om han någon gång af det medfödda
gustavianska skämtlynnet lät förleda sig att gå utom ramen
för konstverket och tillägga en lustighet af egen fabrik.
Sådant kan man förlåta snillen, därför att de äro det
äfven i sin pojkaktighet, då däremot klåparen blir ännu
mera klåpare, då han vill försöka att spela kvick.
Man har förebrått Lars Hjortsberg som en brist,
att han icke bildade någon skola, att han icke
efter-lemnade några lärjungar som kunde fortplanta hans
ärfda traditioner och hans själfförvärfvade mångsidighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
