Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SKYDDSFRUN. Bild ur det moderna Stockholmslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, men Annie lilla, då går ju hela hennes
förtjenst åt att af betala maskinen med och hvad ska’
hon sedan ha’ att lefva af? Utom det att hon blir
nervös utaf det eviga slamret, och när de stackars
obildade, sämre kvinnorna bli nervösa, ja gunås! då
vet man nog hvad det blir utaf. —
— Hvad menar du, mamma? —
— Jo, jag menar att — — att då bli de sjuka
naturligtvis! — svarade kanslirådinnan hastigt, i det
hon med förskräckelse märkte att hon varit nära att
komma in på ett farligt område — och när de stackarne
bli sjuka — fortsatte hon derpå med oklanderlig
kon-tenans, — så är det ju mycket värre än när en annan,
som har bättre råd. —
— Ja, det har mamma nog rätt i! — svarade
Annie, slagen af detta med logisk skärpa framkastade
argument; — men i alla fall, tror mamma verkligen
att jag skulle kunna–nej, gud bevara mig! det
är alldeles omöjligt. —
— Hvarför skulle det vara omöjligt, kära barn?
Har du inte godt om tid, tillhör du inte societeten,
börjar inte din man få en ganska framstående
ställning och har jag inte uppfostrat dig till känslan af
kristlig ansvarighet inför din lidande och nödstälda
nästa? Det är visserligen sant att din man, som i
likhet med de flesta karlar är fullkomligt likgiltig för
både moral och kristendom -— —
— Nej mamma lilla! — protesterade den unga
frun, — det är Arvid visst inte! Han säger visserligen
att han anser hvarje menniska ha’ rättighet att tro
sin tro och lefva sitt lif —
— Jaha, se der! — utropade kanslirådinnan, i
det hon tittade i taket, — kunde jag inte tro det!
Åh, det är förfärligt i hvilka händer en stackars mor
här i verlden får öfverlemna sina oskyldiga barn!
Det är någonting gräsligt att tänka sig — —
Längre hann inte kanslirådinnan, ty i detsamma
hördes en stark ringning på tamburklockan, och efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
