Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SKYDDSFRUN. Bild ur det moderna Stockholmslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annie satt bara och hörde på, i det hon såg på
dem vexelvis med stora, förvånade ögon. När det
nyss talades om den otrogna frun, hade en hastig
rodnad stigit upp i hennes täcka ansigte; vid
gref-vinnans sista ord efterföljdes den af en lika hastig
blekhet, och hon tyckte sig nära att bli illamående,
när hon började att tänka på hur illa det stod till i
det lif som hon hittils funnit så ljust, i den verld
som hon tyckt vara så dräglig man kunde begära,
och i hvilken hofrättshandlingar och protokollsluntor
hittils utgjort hennes värsta fiender, — fiender som
dock alltid måste maka åt sig, när hon på tå smugit
sig in i mannens arbetsrum med ljuset i handen och
med ett ömt leende hviskat åt honom att klockan
gick på tolf.
När nu efter några ögonblick vinet och de färska
bakelserna blifvit framsatta och vederbörligen
afprof-vade utaf de besökande damerna, af hvilka
generalkonsulinnan visade både den bästa aptiten och den
största törsten, började grefvinnan i ett på samma gång
värdigt och inställsamt manér utveckla vigten af
skyddsföreningens rekryterande med en ung fru af Annies
samhällsställning och med hennes egenskaper, samt
de värderika följderna för henne sjelf af en sådan
sakernas ordning. Hon understöddes i dessa sina
vältaliga ansträngningar både af generalkonsulinnan, som
envisades med att bestämdt förklara det hon sjelf
skulle gå ut ur föreningen om inte några unga och
trefliga personer komme in der, och af kanslirådinnan,
som förklarade att hennes lilla Annie så väl behöfde
något att fästa sina tankar på, och att det dessutom
inte kunde skada att hon på detta sätt fastade de
tongifvandes blickar vid sig, något som sannerligen
mer än väl kunde behöfva komma hennes måg,
härads-höfdingen, till godo, om han också i Sjelfva verket
inte vore en bit bättre än alla andra.
Annie tvekade länge; men slutligen lät hon
öfver-tala sig, och det blef bestämdt att hon redan samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
