Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SKYDDSFRUN. Bild ur det moderna Stockholmslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en helt annan ton, sedan de elfva långsamma slagen
hunnit förtona:
— Jaja, lilla fru Mörk! ni tror inte det der ännu;
men ni får väl sjelf se och erfara. Emellertid gläder
det mig, som jag sagt, särdeles, att er man inte hade
något emot det. Och vill ni nu följa mig ut i min
hushållerskas rum, der jag brukar ta emot mina
skydds-lingar — ty de äro verkligen inte sådana, att man kan
ta in dem i salongen — gud ska veta, att jag ville
det så gerna — men min man är mycket rädd om
mattan, och barnen komma ibland och springa igenom
— och ni förstår, att man inte vill grumla deras rena
sinnen och sätta dem i tillfälle att få höra och se en
mängd saker, som–ja! inte för att jag vill
skrämma er, lilla fru Mörk; men ni får göra er beredd på
att höra saker, som — nå, herre gud, för oss som
äro gifta, gor det ju ingenting — men det vet jag, att
det fordras mycken och sann kristlig kärlek och
barm-hertighet, både för att kunna mottaga de förtroenden
som de stackars vilseförda varelserna lemna en, och
för att kunna bevara den stränghet och det allvar,
som äro nödvändiga, om man skall kunna uträtta
något verkligt godt här i verlden! —
Efter denna långa harang ringde grefvinnan starkt
och frågade derefter den inträdande kammarjungfrun:
— Är det många komna? —
— Ja, hennes nåd — svarade denna tämligen
vårdslöst, — det är en tre, fyra stycken!
— Så många redan! Vet Jenny hvilka de äro?
— Nej, jag bara hörde att hon med lungsoten
också är med. Hon hostar så fasligt, så man kan
rigtigt bli rädd.
— Det är den största synderskan af dem
allesammans! — sade grefvinnan sorgset, i det hon vände
sig till Annie, hvarpå hon helt kort och befallande
yttrade till kammarjungfrun:
— Gå in i mitt kabinett efter lilla bleckskrinet,
men fort! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
