- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
40

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SKYDDSFRUN. Bild ur det moderna Stockholmslifvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja, hennes nåd, det är hon!

— Låt då henne komma in först, — befalde
grefvinnan, i det hon satte sig till rätta i stolen, och
när kammarjungfrun gått, fortfor hon, i det hon vände
sig till Annie: — betrakta noga den kvinnan, så skall
ni få se hvad nåden kan uträtta. Hon var en af de
djupast sjunkna, och nu är hon en af de mest troende
och botfärdiga.

Annie vände sig till hälften och såg nyfiket åt
dörren, som öppnades af kammarjungfrun, hvilken
först kom in och direkte gick upp i hörnet bakom
matmoderns stol, hack i häl följd af en storväxt, något
rödbrusig kvinna, som under oupphörliga nigningar
kom fram ända till bordet, bärande på ena armen en
trasig korg, ur hvilken några linnepersedlar stucko
fram.

— Goddag, madam Käck! — hälsade grefvinnan
med en nådig nick, — nå hur är det, har ni
skjortorna färdiga?

— Jo, söta, goda, nådiga grefvinnan! — svarade
den stor växta kvinnan i underdånig ton, hvars
naturliga skärpa likväl stack igenom här och der, i det
hon kastade en nyfiken, sned blick på Annie, som
nästan instinktlikt drog sig litet tillbaka; — två
stycken har jag i Jesu namn hunnit färdiga, men på den
tredje fattas ena ärmen, för lilla Ludde va’ så fasligt
sjuk i natt, så jag har inte fått en blund i mina
syndiga ögon och jag trodde så visst att vår herre skulle
ta honom, men det var inte så väl — hå.hå, ja ja! —
och båda två ä di då rigtigt så väl sydda, så jag tror
då sannerligen för gud inte att många gör det bättre,
som inte får sitta vid mera än jag, som har fyra
barn att sköta om och en supig karl, som håller gräl
och väsen när han kommer hem — men det ska väl
så vara, kan jag tänka!

Under detta ordsvall drog hon upp ur korgen ett
par mansskjortor af oblekt domestik och lade dem på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free