- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
44

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SKYDDSFRUN. Bild ur det moderna Stockholmslifvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

båda färdiga skjortorna och femti öre för den som ena
ärmen fattas på!

— Tack, söta, goda, nådiga grefvinnan — det
var så rysligt snällt — men nog får jag väl sjuttifem
öre stycket, för det hör jag att di får i bodarne, och
då släpper di ändå till tråd.

— Skyddsföreningen kan inte betala mer än sitt
vanliga pris — men efter som er gosse varit sjuk, så
skall jag sjelf lägga till tjugofem öre, så att ni den
här gången får 75 öre stycket. Men kom ihåg att
ni syr de andra två ordentligare, annars kan jag inte
lemna er något vidare arbete.

— Åh, herre du min skapare, skulle jag inte
det? — utbrast kvinnan under upprepade nigningar;

— jo då, om jag så ska fläka mig, så nog ska de bli
fina alltid! ja, adjö då, goda nådiga grefvinnan och
gud välsigna den nådiga hennes nåd — och den här
lilla hennes nåd också, — fortfor hon, i det hon vände
sig till Annie, — det är väl också en liten
skydds-fru, kan jag tänka — ä’ det inte det, goda hennes
nåd? jo, jag kunde väl tro det! Åh, herre min store,
så’na små söta, rara händer! Di kommer nog att göra
fasligt mycket godt i sina dar, — lika mycket godt
som nådig grefvinnans — ja, adjö, adjö!

Och derpå drog hon sig tillbaka till
utgångsdörren under samma ödmjuka och upprepade
nigningar som förut; men när hon hade stängt dörren
och väl kommit utför hälften af den branta kökstrappan,
stannade hon i Sjelfva kröken, körde med en
förbittrad åtbörd ner den halffärdiga skjortan i korgen och
mumlade, i det hon strök sig om näsan med afvig
hand:

— Förbannade snålbobba! Hade jag inte slagit
i’na det der om pojken, så hade jag väl fått ta tebaks
hela trasbyltet igen. Men det ä’ då väl att di ä’ lika
dumma som di ä’ snåla, läsarbyket! —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free