- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
52

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SKYDDSFRUN. Bild ur det moderna Stockholmslifvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

får väl hjelpa det andra! Och så tänk på all den
välgörenhet som öfvas, sedan — som nu till exempel
af grefvinnan Kruus —

— Pyh! — utropade Annie med föraktfull min,
i det hon stampade med sin lilla fot på mattan;

— jag vill inte ge så mycket som så för hela
hennes välgörenhet!

— Hvad i all verlden säger du? —utbrast
mannen förvånad, — har du redan fått nog af den
delsystem atiska välgörenheten, som är så en vogue och
så utskriken? Det var märkvärdigt ! och jag som trodde
att du skulle komma hem och vara rigtigt öfver dig
förtjust.

— Arvid! akta dig att jag inte nyper dig! —
ropade Annie, som nu tycktes ha återfått sitt strålande
humör, alldeles som när ett sommarlandskap glänser
i dubbel prakt efter en hastigt öfvergående regnskur;

— var bara snäll, annars–

— Ja, medge bara att du var en liten toka, som
kunde tro att allt det der var äkta mynt — och det
fast jag varnade dig! Mins du att jag varnade dig i
går — mins du att jag sa’ — —

— Ja, jag mins alltsammans! Och ändå ångrar
jag inte att jag gick dit! Jag har i dag fått en
lärdom som jag aldrig glömmer! Jag kommer aldrig att
bli någon skyddsfru, nej aldrig, om jag så lefde i
hundra år!

— Annie lilla, det är mycket oförsigtigt att säga
aldrig, och derför att en skyddsfru inte är af den
rätta sorten, så får du inte bryta stafven öfver
allesammans. Det fins nog många sådana som ha hjertat
på rätta stället, kära barn, om de också skatta åt
fåfänga och menskliga svagheter, de, som alla andra!

— Försvarar du dem, Arvid, du som i går —

— Ja, ser du, barnet mitt, jag är jurist och jag
uttalar inte gerna en absolut förkastelsedom öfver
någonting här i verlden. Allt och alla ha rättighet
att dömas efter sina bästa sidor, och som jag inte har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free