- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
54

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SKYDDSFRUN. Bild ur det moderna Stockholmslifvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ha varit mycket vacker, fast hon nu, naturligtvis utaf
svält och elände — —

— Ja, jag förstår! — svarade häradshöfdingen
tankfullt; — men hvad skulle det vara för en plats?
Och är du alldeles säker på att hon verkligen
förtjenar, att du så der varmt tar dig an hennes sak?

— Ser du, Annie lilla! jag vill visst inte göra dig
misstrogen; men man får heller inte vara så lättrogen
att man låter narra sig af den första, som kommer
och bultar på ens dörr eller hjerta. Fattigdomen gör
menniskorna uppfinningsrika, den må nu vara
sjelf-förvållad eller inte, och du är väl ännu litet för
oerfaren, för att kunna döma klart i den der saken.

— Ja, men de der ögonen kunde inte ljuga! —
försäkrade unga frun med värma.

— Vi ska hoppas det, Annie lilla. Men i alla
fall skadar det aldrig att vara försigtig. Hvad tänker
du nu göra för att skaffa dig visshet i den der saken?

— Gå till henne, naturligtvis, och laga att jag
kan lindra den värsta nöden, till dess jag hinner skaffa
henne en plats eller åtminstone något arbete. Och
jag tänker gå till henne i morgon dag —

— Det tror jag är litet för tidigt, Annie lilla!
Du gaf ju henne en femma, och då behöfver hon ju
inte svälta hvarken i dag eller i morgon. Låt mig
först höra efter hos rotemannen i distriktet — han
var förr inskrifven i hofrätten som extra, så honom
känner jag litet — jag går ut en halftimma tidigare
i morgon, så kan jag skaffa mig några underrättelser,
och så går du till henne i öfvermorgon, om
underrättelserna äro sådana som jag hoppas och förmodar.

— Nej, Arvid lilla, — inföll unga frun och såg
på honom med bedjande blick, — låt mig gå sjelf i
morgon redan. Du får inte bli ledsen på mig, men
det här tycker jag att jag så gerna ville göra rigtigt
sjelf, utan att någon annan lijelpte till. Det är så
rysligt tråkigt det der, att aldrig få pröfva sina egna
krafter, utan att alltid behöfva rätta sig efter andra,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free