Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SKYDDSFRUN. Bild ur det moderna Stockholmslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glädje, medan dörren öppnades på vid gafvel, och
rösten lät höra sig på nytt i följande utrop:
— Åh, herre gud i himmelen! Är det verkligen–?
— Ja, visst är det jag! — svarade Annie
vänligt, i det hon steg in i det lilla rummet, som var så
lågt i taket, att hon kände hur fågeln på hennes hatt
snuddade emot det rynkiga spännpapperet; — trodde
ni kanske inte att jag skulle komma?
— Jag vågade inte hoppas det! — sade den bleka
egarinnan till det halftomma rummet, hvars möbler
utgjordes af en gammal perlfärgad soffa på ena
långväggen, ett litet bord framme vid fönstret och ett par
omaka rottingsstolar; — fast jag hade bort vänta det
af den, som var så vänlig och så gifmild i går, när
jag inte såg någon annan utväg för mig än att
antingen stjäla eller också ta lifvet af mig!
— Stackars, stackars–hvad heter ni? —
frågade Annie, i det hon efterkom den fattiga flickans
förlägna inbjudning och satte sig i soffan.
— Jag i heter Lina, — svarade hon med tårar i
ögonen, i det hon stannade framför soffan och såg
på den unga frun med tacksam och rörd blick;
— Lina Holm; och tack vare er godhet har jag nu
kunnat betala af litet på hyran och få igen en
klädning, som jag hade satt ut.
— Inte kunde det der lilla räcka till så
mycket! — utbrast Annie förvånad, — och då har ni väl
inte fått någonting öfver till mat? Ni är kanske
hungrig? Se här! — och hon tog upp sin portmonnä ur
fickan, färdig att ge henne ännu en sedel.
— Nej tack! — svarade den bleka, i det hon
hastigt böjde sig ner och fattade Annies hand, som
hon kysste innan denna hann att hindra det, — den
fattiges behof ä’ inte så stora. Jag var skyldig två
kronor på hyran, och klädningen var pantsatt för en
och femti, så jag hade ändå öfver en krona kvar att
skaffa mig mat för!
— Sätt er nu här och låt mig tala med er, fröken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
