Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SKYDDSFRUN. Bild ur det moderna Stockholmslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon fäste blicken på något obestämdt föremål, långt
bort; — men det är omöjligt — det kan inte gå för sig.
— Ingenting är omöjligt! — återtog Annie
uppmuntrande; — säg bara hvad det är, och jag skall
försöka om inte jag kan åstadkomma det!
— Om ni det kunde! — utropade den andra, i det
hon på nytt fattade båda hennes händer och ville
föra dem till sina läppar, — o, hvad jag skulle
välsigna er! Det vore att få börja ett nytt lif, det vore
att — — men hvad tänker jag på? Det är ju inte
möjligt — det kostar alldeles för mycket.
— Hvad är det då? — frågade Annie litet
oroligt, ty hon började sjelf tänka på att det kanske var
någonting alldeles outförbart; — det är kanske inte
alls så dyrt som ni tror!
— Det är att få emigrera, att få fara till Amerika!
— Jaså, ingenting annat! — svarade Annie
betydligt lugnad, ty det hade hon hört skulle inte vara
så fasligt dyrt numera; — men hvarför vill ni fara
dit, och hur skulle ni kunna reda er der?
— Åhjo, det skulle jag nog försöka, för jag kan
litet engelska, sedan jag var i cigarrbutiken! Och
hvarför jag vill fara dit? Jo, derför, att der fins det
ingen, som kan förebrå mig det som har varit, och
derför att — — ja, skratta inte åt mig nu, men jag
tror att han lefver ännu — han var så frisk, så
hurtig och så vacker — jag har aldrig kunnat tro att
han är död! Och om han skulle vara död, så vill
jag ändå fara dit, för att försöka ta reda på hvar han
ligger begrafven! — jag tycker jag skulle vara
mycket mera hemma der än här, der ingen känner mig,
der jag inga anhöriga har — bara bittra minnen,
minnen af synd och förnedring — —
— Döm er inte så strängt, stackars Lina! —
tröstade Annie henne; — ni älskade honom ju, och
ni förstod inte bättre än att ge kärlek för kärlek!
Synd må det vara, men förnedring —
— Det var sedan som förnedringen kom! — hvi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
