Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SKYDDSFRUN. Bild ur det moderna Stockholmslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minsann inte något dumhufvud, det erkände den unga
frun så gerna både inför sig sjelf och andra, och hon
satt just nu och funderade på om hon inte också
skulle kunna hitta på någonting lika enkelt och lika
fyndigt, fastän i annan väg. Det var nämligen
ingenting mer och ingenting mindre än menniskokärlekens
så länge sökta och ännu icke upptäckta lösning af
problemet, huru man skall kunna förekomma nöd och
brott och elände, som den unga frun satt och
funderade på.
Nog hade man oupphörligt, och det i århundraden
ändå, stickat både afvigt och rätt på den strumpan,
men fått den sådan att den kunde dölja den moderna
välgörenhetens achilleshäl, det hade man ändå inte
lyckats med.
Förekomma det onda, det ändamålsvidriga, det
för menskligheten nedsättande och ovärdiga — ja,
deri låg det. Bota det onda, sedan det redan brutit
ut och angripit både individerna och samhällskroppen
— ja, det var inte så lätt! Det hade både fakulteten
och kloka gubbar och gummor strandat på! Upprätta
de fallna — ja, det var visserligen mycket vackert
och mycket bra — men hindra ifrån fall, det vore
något mycket, mycket bättre. Ty huru man än
upprättade och rentvådde, så kunde man ändå inte skapa
om, och i synnerhet tyckte hon att detta gälde 1
fråga om kvinnorna. Nej, man måste börja med
barnen! Men hur skulle man kunna börja med barnen,
när föräldrarne kanske redan i födseln hade nedlagt
hos dem förderfvets frö som, liksom ogräset, har en
ovanlig förmåga att trotsa all kultur och att gro och
spira upp, hur mycket man än söker att kväfva det?
Lilla frun ansträngde sin hjerna så att hufvudet
värkte, och hon vredgades på sig sjelf, ’som ett
otåligt barn, öfver att hon inte i en handvändning kunde
finna lösningen på detta problem, öfver hvilket
mensklighetens bäst utrustade andar grubblat i århundraden.
Lyckligtvis för hennes lilla hufvud öppnades i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
