Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SKYDDSFRUN. Bild ur det moderna Stockholmslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medlidande med henne, liksom jag gjorde det, —
oeh du skulle kanske inte döma så strängt öfver att
hunger oeh förtviflan drefvo henne ut på gatan för
att dela de olyckliga kvinnors förbannelse, som
tvingas att sälja sig åt den förstkommande! Inför en
sådan olycka, ett sådant djup af elände kan åtminstone
inte jag stå känslolös och kall, och du får förlåta mig,
mamma, om jag säger, att der sätter jag den
med-menniska högre som försöker att hjelpa utan biafsigter,
utan moralpredikningar och utan att fråga efter otro
eller tro!
— Ja, kära barn! — stammade kanslirådinnan
alldeles häpen, i det hon stirrade på dotterns glödande
kinder och tårade ögon, alldeles som om hon först i
denna stund såg sitt barn i en dager som på en gång
gjorde henne högre och vackrare, — inte kunde jag
tro–men för allt i verlden, lugna dig — du
kan ju rent af få dig en sjukdom på halsen, med en
sådan der exaltation — du som är så klen och så
ömtålig —
— Nej, mamma, jag är hvarken ömtålig eller
klen! Jag har bara hittills varit bortskämd och pjåkig,
jag har inte vetat livad lifvet velat säga. Allt detta
förfärliga, som jag fått höra, har visserligen upprört
mig, men det har också gjort mig stark! Ack,
mamma, mamma, hvad vi lyckliga menniskor ha för ett
förfärligt ansvar att bära, vi som gjort och göra så
litet för vår nödstälda och förnedrade nästa! Vi
berömma oss öfver vår dygd, vårt fläckfria lif, vår
fromhet, vår moral — och hvad är det väl som satt allt
detta på prof? Ha vi nånsin hungrat, frusit, varit
öfvergifna och föraktade? Ha vi inte fått uppfostran,
bildning, välstånd, lärt känna skilnaden mellan rätt
och orätt, haft kärlek och ömhet som hållit vakt öfver
vår barndom, — och ändå, hur många af oss är det
väl som kunna se tillbaka på ett fläckfritt lif och en
vandel utan afvikelser från det goda?
— Jaja, kära barn, du har nog rätt — fortfor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
