Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Åhja, di gör fäll det också! — svarade mor
Karin lugnt, hvarpå hon vände sig om åt grinden och
ropade: — kommer ni in me’ nu, Johan och Lina?
— Ja, vi kommer strax! — svarade pojken
tämligen snäsigt; — ni måtte fäll kunna gå förut, vet jag?
— Kom nu Kerstin, så gå vi in! — fullföljde
mor Karin, i det hon tog flickans hand och slängde
med den fram och tillbaka; — du kan fäll förstå att
Johan bara spektaklar med dej, vet jag! inte må du
tro att han släpper en töcken rar jänta som dej, för
te’ glana med en töcken der tatterska som Lina!
Han vill bara göra dej angelägen, begriper du!
— Liksom jag skulle fråga efter honom! —
utbrast Kerstin med en knyck på nacken, i det hon
följde med mor Karin i sockenstugan, dit nu de flesta
af de tillstädes varande hade dragit sig in, så att om
några ögonblick den gamle undantagsmannen och
den blinda samt de båda sist inkomna unga voro
ensamma ute på gården. I Sjelfva dörröppningen till
sockenstugan stod den långe rödhårige och tittade in
med en lång, slapp blick, hvilken ett ögonblick
lif-vades som af ett beslut att följa med för att på nära
håll få höra det öde som väntade honom i den
närmaste framtiden. Men efter några ögonblick slappade
den till igen, och bäst det var, kastade han sig ner
rak lång på sidobänken ute på farstukvisten och lade
sig med hufvudet mot dörröppningen och fotterna
utåt, liksom en gårdvar, som är van att stanna
utanför, när husbonden gifvit sig af in i byggningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
