Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyste den nu så mycket varmare, när han fäste den
på den unga flickan, hvars hand han, på landtfolkets
vanliga, nästan vårdslösa, sätt höll i sin, medan de
gingo nedåt på gården.
Den unga flickan var nog också värd att se på,
der hon stod i sin prydliga helgdagsdrägt, ett hufvud
mindre än han och lika mörk som han var ljus, lika
fyllig och smidig som han var högväxt och smärt.
Ansigtet var friskt och behagligt, utan att egentligen
vara vackert, och hennes stora, mörka ögon lyste upp
det, skiftande som de voro mellan mörkbrunt och
gråbrunt, allt efter som sinnesrörelserna växlade. Nu
voro de ljusa och milda, när deras blick rigtades på
den unge mannen; men man såg att de kunde blicka
mörkt nog, och att de till och med skulle kunna
spruta eld, när det gälde.
— Ja säj nu själf, Lina, hur vi ska’ ha’ det? —
sade den unge mannen, i det han tog ett fastare tag
om hennes hand och lutade sig ner litet för att se
henne i ögonen.
— Ja — vet jag! — svarade flickan tvekande,
i det hennes andra hand nöp i förklädet, medan
hennes blick deremot var stadig och tycktes motsäga
orden, som helt säkert mera förestafvades af gammal
vana än af någon egentlig förlägenhet; — hur det
ska’ bli!
— Åh, håller du åf mej, så måtte du fäll veta
det! — svarade den unge mannen med tydlig
otålighet i stämman.
— Visst håller jag åf dej, Johan, det vet du nog!
Men det lär fäll inte hjälpa stort, tänker jag — för
far har ju satt sej i sinne på att Kerstin ska’ gifta
sej först och att hon ska’ ha’ dej!
— Jaha, men jag vill inte ha’ henne, om di så
kasta’na efter mej! — förklarade den unge mannen
bestämdt och afgörande.
— Du blir fäll så illa tvungen, när far din och
mor din vilTet, tänker jag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
