Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska’ gerna slita en hund hur mycket som helst, bara
di inte tar flickungen ifrån mig!-
— Tala med den? — svarade gubben, i det han
på nytt med hotande min skakade sitt paraply, —
det var som te’ tala med sten der ute på backen!
Nej si, om jag bara visste–
Innan han hann fullända meningen, om det var
hans afsigt, hvilket, att döma af den hopknipna
munnen, kunde vara tvifvel underkastadt, tittade drängen
Per, som ville hålla sig väl med »Slanken» för hans
trollkunnighets skull, helt hastigt ut genom dörren,
och ropade i det han slog den liggande ett dugtigt
slag i ryggen mellan axlarne:
— Nu har di börja’ med dig, Slanken! De’ sir
ut, som Österman och Jan tänkte slåss om dej!
— Ocken tror du rår? — frågade Slanken lifligt,
i det han satte sig upp till hälften.
— En får fäll si! — svarade drängen filosofiskt,
i det han tog upp messingsdosan och bjöd Slanken
en ny nypa snus.
— Har di inte börja med Stina än? — frågade
gamle Lars, i det han närmade sig farstukvisten.
— Nej, ho’ kommer fäll te’ sista beslute’, ho! —
svarade Per, i det han knogade sig af in igen.
— Jaså! — sade gubben halft för sig sjelf; — då
går jag fäll in och hör på, jag med — det kunne
fäll hitta på te’ hända, att Magnus–
— Kära, snälla fader Lars, — hviskade den
blinda, som under tiden kommit ner efter honom,
och som nu stod och famlade efter hans hand, — tänk
på mig, stackare! I, som går på grafvens brädd–
— Vill du tiga med tocke’? — ropade gubben
sträft och sökte räta upp sig till hela sin längd; —
går jag på grafvens brädd? Då känner du inte Lars
Erson! Nej du, lefva tänker jag och det bå’ länge
och väl — om det så inte vure för någe’ anna’ än
te’ reta gallfeber på svärdotra min och Magnus!
Med dessa ord gick den gamle mannen med sta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
