Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diga och säkra steg uppför trappan till farstukvisten
och in i sockenstugan med hatten på hufvudet, under
det han fortfarande skakade på sitt röda paraply.
Den hlinda vände hufvudet efter honom och
lyssnade; när han försvunnit innanför dörren, trefvade
hon sig fram till sittplatsen under trädet och sjönk
ner på bänken, i det hon suckade för sig sjelf:
— Skiljer han mej och flicka’ åt, då . . . — och
med dessa ord lyfte hon hotande käppen mot
bygg-ningen och hennes ansigte fick ett hotfullt uttryck af
fast beslutsamhet, — då ska jag . . ja herre gud! hvad
ska jag kunna göra? — mumlade hon derefter
modlös, hvarpå hon tystnade och blef sittande med
nedsänkt hufvud, till dess hon efter en stund åter lyfte
på det, under det hon vände hufvudet mot
bygg-ningen.
— Är du der, Erker? — frågade hon derpå och
lyssnade med spänd uppmärksamhet efter svaret.
— Ja, hvad ä’ det om? — kom det efter en
stund från den rödhårige uppe på farstukvisten, der
han sträckte på den långa, magra halsen för att kunna
se in i auktionsrummet.
— Kan du höra någe’ der inifrån? — frågade
den blinda oroligt.
— Ja vars! — svarade han med ett bredt grin,
— nu bju’r di på mej — hä hä hä, Jan ä’ nere på
åtti — nu ropa presten »första och andra gången åtti»
— — hvad gör Österman då? — af bröt han sig sjelf
ängsligt; — men ropade genast derpå med glad röst:
— nu skrek Österman sexti! Hej, nu blir det ett
rakande — jojo bondtjufvar–tugga på det! —
Vänt’ lite’! nu slår Magnus Larson opp stortruten–
— Kan du höra hvad han säger? — frågade den
blinda spändt, i det hon lutade sig på sned liksom
för att höra sjelf.
— Tyst då! — ropade Slanken half högt, i det
han lyssnade med skiftande minspel, hvarpå han om
ett par ögonblick knöt handen inåt stugan och spot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
