Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så kringt, att det lät som om han haft kastagnetter
i händerna.
Den blinda hörde hur han allt mera aflägsnade sig
uppåt grindarne och ropade derför med bedjande röst:
— Åh, kära Erker! gå opp ett slag te’ och hör
om di har börja’ med mej!
— Det kan du göra sjelf! — skrek rödhåringen
borta från grinden, i det han stannade med sin dans;
— jag ska’ ner te’ Jansons och hämta min kista och
mitt smårede — djäkeln ska vara hos dom längre
än en behöfver!
— Ge’ mej ett handtag då och led opp mig på
trappen! — bad den blinda, i det hon reste sig upp
under trädet — så får jag höra efter sjelf!
— Det ska’ tusingen göra! — svarade den
rödhårige argt, men tilläde strax i annan ton, i det han
tittade utåt vägen: — men här kommer ju jäntan din
skalande! Skynda dej, Lill-Stina! Här har du’na! —
och dermed tog han tag i den framskyndande
flickungen och slängde ner henne till modern; — nu kan
hon leda dej, hvart i hälsike du vill!
Och dermed satte han af ut genom grinden och
landsvägen framåt med halft lunkande, halft skuttande
steg, i det han sjöng och skrålade sin visa i himlens
höjd och då och då gjorde ett högt språng, ungefär
som en hare, när han skumpar undan för hundarne
och ibland kastar sig åt sidan för att föra dem på
villospår.
— Ä’ du här, barne’ mitt! — sade den blinda
under tiden åt barnungen, en flicka på nio, tio år,
som barhufvad och barfotad hade kommit springande
och blifvit nerslängd till henne i full fart; — du
skulle ju inte få komma?
— Jag kunde inte hjelpa’t, mor! — h viskade
barnet flåsande, — jag stog inte ut mer hos
Anders-mor! Men hur ä’ det, mor — har di ropa’ in oss
än? — och hon tittade mera nyfiket än ängsligt upp
i moderns ansigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
