- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
107

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— För jag ville bara ha’ flicka’ och jag kunne
fall aldrig tänka mig att den stollige gubbfan skulle

— ja! det ä’ så en kan spricka i skinne’! Men det
ska’ ändras! — fortsatte han högre, i det han vände
sig uppåt grindarne, med afsigt att höras af Österman
och de andra, som stannat deruppe; — jag vill fäll
si, 0111 tocke’ der trasfölje ska’ få huttla med oss, som
betalar mäst te’ bå’ krona och sockna’!

— Det ä’ fäll I sjelf som har laga’’ så att
socken-stämsbeslute’ kummi’ te’, tänker jag! — svarade
Österman djerft, i det han tog ett par steg neråt;

— och då har I fäll ingenting te’ skräppa öfver,
tycker jag!

— Betala I rågtunna, som I borga’ i vintras och
var lagom stor i truten, kära Österman! — utbrast
mor Karin hånfullt, i det hon också vände sig mot
fiskarn.

— Det va’ fäll inte åf Magnus’ käring som jag
borgana! — svarade Österman föraktligt; — utan åf
honom sjelf, vill jag minnas!

— Ja, så betala’na då, annars sätter jag länsman
på er! — skrek Magnus, SQm nu började förlora all
besinning.

— Håja, livad det anbelangar! — svarade
Östei-man i samma ton som förut, nu tillökad med ett
underlag af giftig elakhet; —• så ä’ jag mindre rädd
för länsman, än hvad andra borde vara — i fall rätt
vure!

— Hvad menar I med det? — röt Magnus och
brusade upp ännu värre.

— Åh, 1 vet nog hvad jag menar — och det
vet nog flera me’! — svarade Österman hånfullt
menande, i det han vände sig om och gick långsamt
uppåt.

— Tål I det der, far? — sade Johan, som under
tiden kommit ut efter de andra; — ska’ I inte huta
åt’en ordentligt?

— Tyst du pojke! — svarade Magnus och vände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free