Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det han vände sig åt det håll, der den blinda ännu
stod kvar med sin flicka: — Hm! dra’ in tocke der
patrask på vår gål!
— Nog måtte fäll I få rum, kära Magnusson! —
sade den blinda halfhögt.
— Kom bara inte i vägen för mej, det råder jag
er te’! — utbrast Johan hårdt, i det han slängde åt
henne med handen.
Då rann sinnet på den blinda; hon rätade på
sig och hytte åt dem med käppen.
— Ja! ett otacksamt följe ä’ ni, hela slägten!
Men vänta mej, ni! hut går fäll hem hos er också
en dag!
— Akta dig du, att inte jag . . . — utbrast
Magnus,, i det han tog ett steg emot henne och höjde
käppen som för att slå till. Men då kastade den lilla
flickan sig emellan med ett skrik, och medan hon
klängde sig fast vid modern, ropade hon:
— Hvarför ä’ du så ond, mor? Hvarför ä’ ni
så onda allihop?
Det blef ett ögonblicks tystnad. De råa
naturerna, som hade bespetsat sig på ett spännande
uppträde, kände ett ögonblicks blygsel — Magnus sänkte
käppen och vände sig bort, och med hastig
öfver-gång från vrede till vekhet slog den blinda armen
0111 flickan och sade sakta, i det hon drog sig tillbaka
från sin hotande ställning:
— Gu’ signe dej, barne’ mitt! nu tiger jag som
murn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
