Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du sa’ någe’ du, Kerstin! — ropade mor
Karin, i det hon slog ihop händerna; — hör du,
Magnus!
— Ja anfäkta det så sant! —- utbrast denne, i
det han slog sig på benet med käppen, — det har
jag rakt inte kummi’ te’ tänka på!
— Kan en tänka sig! — ropade Jan och såg
både häpen och stolt ut; — ja, jästaligen, se den
Kerstin, ho’ —: —
— Äh, ho’ ä’ tokig! — skrattade Johan, i det
han svängde sig om på klacken, — skulle
gubb-kräke’? —
— Ja, det ä’ inte omöjligt alls! — menade mor
Karin och fortsatte sedan giftigt: — och tocke hyde
skulle vi ha’ på vå’n gål!
— Usch då, en kan rigtigt skämmas ögerna ur
sig! — sade Kerstin och försökte se blyg ut, fastän
hon inte kunde hjelpa att hon endast såg elak ut i
stället.
— Tig du, och låt gubben vara med fre’! —
snäste Johan till henne, — inte måtte du fäll ha’
någe’ och göra med honom?
— Hon kan fäll få! — inföll Magnus med en
menande blick på sonen, och vände sig om for att
gå, följd af de andra, då i detsamma höga rop hördes
utifrån landsvägen neråt dalsänkan till. Per, som
tillika med Nils och flickorna stod kvar uppe vid
staketet, tittade utåt och ropade åt de andra:
— Nej sir ni, det ä’ Slanken som kommer
dej-sandes!
— Jaha, ni — tillfogade Nils långsamt som
vanligt; — och flöttsakerna har han me’ sej!
— Ja, då tar ja’n fäll mesamma, så får han
hjälpa te’ med skötarne i kväll! — sade Österman,
som också stannat kvar.
Den rödhårige stollen kom nu fram i full fart
och stannade midt i grinden, med ett litet
sjömans-skrin i ena handen och ett knyte i den andra, i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
